- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
123

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 105. Verbens böjning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- m -

Verbet.

105. Yerbeiis bdjnlng.

1. I skrif språket och det
högtidligare muntliga föredraget
göres i presens iudikativus och
im-perativus samt imperfektum af
de starka och, hvad andra
personen vidkommer, jämväl af de
svaga verben skillnad mellan
singularis och pluralis. Det
heter alltså: Jag {du, han) kallar,
vi kalla, I kallen, de kalla; han
gick, de gingo; Tackom och
lof-vom (= låtom oss tacka och
lofva)! Gån! Jag sökte, vi {de)
sökte, I sökten. Afvikelser i dessa
afseenden betraktas såsom fel.
Jfr 107. Anm. 1.

I samtalsspråket, äfvensom uti
tal och föredrag af mera enskild
art, nyttjas tämligen allmänt
en-talsformerna äfven för pluralis,
således: Vi {ni, de) läser {gick,
for, sprang); Ni läste; Det skall
{ska) vi ej tala om; Sök! (till
flere personer).

Det bör likväl ihågkommas,
att uttryck sådana som GKf oss
tid! och Låt oss gå! pä detta
sätt kunna innehålla
dubbelmening.

Säkerligen kommer i en icke
aflägsen Eramtid skrifspråket att i
nämnda afseende utveckla sig till
öfverensstämmelse med
talspråket.

Störande och obehagligt är att
om subjekt i pluralis och om flere
subjekt i singularis höra en stän*
dig blandning af entals- och
fler-talsformer. Jfr 119.

2. Med afseende på
böjningen indelas verben, för praktiskt
ändamål, lämpligast i fyra
kon-jugationer (böjningssätt). Ex.

I. Kalla, kallar, kallade,
kallat.

II. a. Böja, böjer, böjde, böjt.

Böra, bör, borde, bort.

Välja, väljer, valde,
valt.

b. Söka, söker, sökte, sökt.

c. Hända, händer, hände,

händt.

Mista, mister, miste,
mist.

SäUa, sätter, satte, satt.

III. Gry, gryr, grydde, grytt,

IV. (Med flere klasser, allt
efter olika vexelljud).

a. (t, a, u). Brinna, brinner,
brann, brunnit,

b. {ä, a, w). Bära, bar, burit.

c. {a, o, a). Fara, for, farit.

d. {i, e, i). Lida, led, lidit,

e. {y,ö,u). Flyga, flög, flugit,

f. {u, ö, u). Gjuta, göt, gjutit.

g. (Med oregelbundet
vexelljud). Bedja, dräpa, falla,
förgäta, gifva, gråta, gräfva, hålla,
hafva, ligga, låta, löpa, qväda,
skälfva, tiga, varda, vräka, äta.
Se vidare 113-—116.

h. (Utan vexelljud). Komma,
sofva och heta (se 5).

3.1 andra konjugationen finnas
några verb med j som
aflednings-bokstaf och med öfvergångsljud
(omljud) i pres. inf., imperat. o.
partic. äfvensom i pres. indik. och
konj. samt med återgångsljud
(återomljud) i imperf., supinum
och perf. partic. Ex.

Glädja, gläder, gladde, gladt.

Välja, väljer, valde, valt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free