- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
125

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 105. Verbens böjning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 125 -

konjugationerna eller hafva
försvunnit. Ex. hang (hos bl. a.
Tegnér), af h^a; hof, häfvit,
af häfvai las^ läsit, af läsa; moU
malit, af mala; rock (dial.), af
rycka; snek, snikit, af snika;
svalg, soulgit, af svälja; träsk,
truskit (dial.), af tröska; valt,
af välta; vax, af växa; vrok,Sit
vräka; og, af d^a, vara skyldig;
ok, af åka.

Af några verb, som fordom
hade fullständig stark böjning,
qvarstår perfektnm participium
med adjektivisk bet., t. ex.
burgen, af berga, och svullen, af
svälla,

Deremot följde hinna fordom
f*- 2;dra konj. (»hin(Je, hint»).
•’"TT Både i hvardagsspråket och
i skrift, särdeles i bunden stil,
förekomma ofta supinformer
enligt 4:de konj. af verb, som
rätteligen uteslutande tillhöra
2:dra konj., t. ex. >böjit»,
»klä-dit», .»lefvit», »nötit», »ringit»,
»svepit», »sökit», »åkit», »ökit».
En sådan benägenhet hos nu v.
2:dra konjugationens verb röjer
sig redan i fornspråket, men bör i
BUtidsspråket — utom i de fall
der den har särskilda anledningar
(jfr t. ex. gala, 118.) —
motarbetas såsom ledande till onödig
oregelbundenhet.

8. En stor mängd verb hafva
i ett eller flere tempus två eller
flere olika former. Ex. Be och
bedja, ber och beder, bedt och
bedit; bli och blifva; bringade
och bragte, men alltid bringar;
klingade och klang, tvingade och
tvang, men alltid klingar och
.tvingar; svedja och sveda (105.

3. Anm. 3. o. s. v.). Se vidare
113—115, exempelvis under dyka,
gala, gitta, idas, mala, rädas,
simma och vidlåda.
I 9. Oregelbundenheterna i
I verbalböjningen hafva sin orsak
! i språkets sträfvan efter välljud
och tydlighet samt bestå i de allra
flesta fall deri att vissa verb hafva
former, som tillhöra olika
kon-jugationer. Stundom göra sig
särskilda ljudlagar gällande.
Exempelvis må i dessa afseenden
följande nämnas,
j a. Dö, få, le och se m. fl. d.
hafva imperf. enligt 4:de och de
öfriga formerna efter 3:dje konj.

b. Kunde, lefde och visste (af
kunna, lefva och veta) äro
imper-fektformer af 2:dra konj.; men
STipinformerna kunnat, lefvat och
vetat tillhöra l:sta konj.

c. Presensformerna kan, pl.
kunna, skall, pl. skola, och vet,
pl. veta, äro egentligen
imperfekt-former efter 4:de konj., hvilka
ändrat betydelse.

d. Hade, lade och sade hafva
uppkommit af de regelbundna
hafde (hadde), lagde och sagde.
Jfr D. havde, lagde, sagde samt
T. hatte, handhabte, legte, sagte
äfvensom E. had, laid, said.

e. Skulle och ville äro
uppkomma af skulde och vilde genom
assimilation af d med I och
tillhöra således 2:dra konj. (jfr
verben förvilda och förvilla, subst.
skuld och prepos. för — skull,
guld och gull. Sv. hålla och D.
holde), under det skolat och velat
tillhöra den l:sta.

f. Verbet bringa böjes dels
regelbundet efter l:sta konj..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free