- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
126

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 105. Verbens böjning - 106. Presens indikativus - 107. Presens indikativus och imperativus i 2:ndra pers. plur. - 108. Presens konjunktivus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dels har det vexelljud, men likväl
ändelser enligt 2:dra konj.

g. Särskilda afvikelser förete
Rupinformerna nysit (f, »nusit»),
rytit (f. »rutit») m. fl., hvilka
uppstått endast för undvikande af
förvexling eller missljud.
106. Presens indikatiyns.

1. Två- och flerstafviga verb
hafva i lista och 3:dje pers.
plur. ändeisen -a {icke -e, som
tillhör hela sing. samt l:sta och
Srdje pers. plur. pres. konj.). Ex.
Vi ropa, de säga {icke »vi rope»,
»de säge»).

2. Tvåstafviga verb af 2:dra
konj., hvilkas stam slutar med r,
äfvensom gala, mala, stjäla och
tåla utelemna i sing. -er både i
hvardagsspråket och ofta jämväl
i högtidlig framställning. Ex.
För (förer), gör, hör {hörer),
rör, styr {styrer), gal, mal
{maler), stjäl och tål Har ett
sådant verb afledningsbokstafven
j, så bortfaller denna, när
böjningsändelsen bortfaller. Ex. Svär
(jämte svärjer).

Anm. I äldre svensk skrift
och i flere landskapsmål saknas
-er ofta jämväl i dylika verb
med n och s som slutljud i
stammen. I verb med stammar
på I samt med j såsom
af-ledningsbokstaf bortföll denna
bokstaf jämte äirdelsen. Ex. Blås,
i. blåser, läs, f. läser, skin, f.
skiner, qväl, f. qväljer.

3. Alla verb af 2:dra och
4:de konjugationerna — utom
de, i hvilka stammen slutar på
s — kunna bortkasta e i pres.
ind. sing. pass. Ex. Fins o.
finnes, gifs o. gifvés, sägs o. säges.

tycks o. tyckes, men lyses, läses
o. s. v.

107. Presens indikativns ocb
imperatiyns hafva i 2:dra pers.
plur. ändeisen -en eller (i 3:dje
konj.) -n. Ex. »/ kunnen icke
tjena Gudi och mammom. (Matt.
6. 24). Böjen edra hjertan till
Gud! Faren! Flyn!

Åfven den passiva formen, på
-s, i 2:dra pers. plur.
förekommer då och då. Ex. »/ Adams
barn, som af jorden födens!*
(Wallin). »/ Strålande öar I
azurens sjöar, som dagens, när
dagen hos oss har gått ner!»
(Densamme).

Anm. 1. Ni bör hafva predi^
katet i sing., äfven när det är
fråga om två eller flere personer.^

Anm. 2. I gammalsvenskan
träffar man i ofvannämnda fall
flerstädes (t. ex. i Karl XILs
bibel), och ofta jämväl i nyare
skrifter, de från danska Språket
lånade ändelserna -er och -r
(»Böjer edra hjertan till Gud»!
»Farer!» »Söker i» »Ödmjuker erl»
»Går i Herrans frid!» o. s. v.),
hvilka äro »lika främmande för
det äkta svenska fomspråket som
för det nyare». Jfr 106. 1.

108. Presens konjnnktiyns i
passiva former äfvensom i
aktiva former af 3:dje konj. måste
i regeln uttryckas medelst
om-skrifning med må.
Undantagsvis förekomma dock sådana
kon-junktivformer utan omskrifning.
Ex. »Så lefve ljuset, Sprides det
af Eder!» (Tegnér, Epilogen).
Gud ske lof! Ske Din vilje!
»Den som låter sig tycka han
står, han se till att han icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free