Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 110. Supinum - 111. Verba deponentia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 —
sända, vända, tyda m. fl. —
behålla d i supinum.
Supinformerna af dessa verb äro således
till utseendet lika neutr. af perf.
partic. Ex. Han har tändt ljuset.
Ett tändt ljus.
Anm. 3. Man ibågkomme
jämväl, att endast de verb, som
i imperf. hafva -de, -ade 1. -dde,
få- -dt i neutrum af perf. partic.
Ex. En uthyr’dt rum, Omvändt
förhållande. Ett skapadt ting.
Ett htbodt hus. Deremot: Étt
släckt ljus. Ett stekt äpple.
Hofrättsrådet A. blef uppbragt
på assessor B.
111. Verba deponentla. »Hvad
hos oss kallas deponens,
från-skildt det egentliga passivet (t.
ex. älskas, bli älskad), är i
grunden ingenting annat än
återstoden af den sedan forntiden
suifigerade reflexiva formen till
ett verb, hvars aktiva [form]
antingen kommit ur bruk (t. ex.
vederfaras, vistas, hoppas, rädas,
blygas, täckas, dväljas) eller i
sin suffigerade egenskap icke får
passiv bemärkelse, utan ettdera
ren reflexiv (t. ex. närmas,
randas, latas) eller reciprok (t. ex.
umgås, slitas, kifvas, klappas,
trängas, mötas, skiljas). Ej
sällan är såväl den reflexiva som
, den reciproka betydelsen mera
undangömd» (brännas, bannas,
stickas, bitas, nypas), . . .
ȁtskilliga verb uttrycka . . .
detsamma med och utan 5» (brå, .
brås; fela, felas; mögla, möglas),
»Andra äro, med -s och med sig,
logiskt identiska» (glädjas, glädja
sig; förundras, förundra sig); }
»men få ega samma betydelse i |
alla tre formerna» (hämna,
hämnas och hämna sig), »Ovartlig
är en så skiljaktig betydelse som
mellan förgås och förgå sig .. .
Radikalt skilda synas hoppa och
hoppas». Se vidare Rydqvist,
Sv. spr. 1. I. 482 o. f.
I hithörande frågor kan
förvexling undvikas derigenom att
deponensformer (fattas, hoppas.,
minnas m. fl.) ej tillika nyttjas
som passiva verb samt derigenom
att det passiva begreppet
uttryc-kes genom omskrifning, när den
passiva formen har reciprok eller
reflexiv betydelse. Ex. A, retades
(slogs) med B,; A, blef retad
(slagen) af B.
I versen »Här andas omkull de
rotfasta träd» (Olof von Dalin)
förekommer en oriktig
användning af »andas». »Här fattas
visa beslut» innehåller en
ordlek. I st. f. »När han fanns
(pass.), var allt i ordning» bör
man skrifva När han hittades
(när han blef funnen 1. när man
fann honom), var ... I st. f.
»Kan en god utgång hoppas?»
bör det heta Kan man hoppas
en god utgång f I st. f. »Det är
värdt att minnas» bör man säga
Det är värdt att ihågkommas.
(Deremot: Minnas en
tilldragelse, ett årtal o. s. v.). — Slås
(kort «-ljud) bör nyttjas som
passiv, och slåss (långt s) som
deponential (reciprok) form af slå.
Vådan af deras förvexling
åskåd-liggöres genom följande
exempel. Generalen yttrade: Jag
skall visa, att äfven mina
soldater kunna slåss, och .. . visa,
att fienderna kunna slås (be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
