- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
143

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 118. Latinska verbalformer - 119. Syntaktiska anmärkningar om verben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 143 -

m. Participinm futurum
pas-sivum. Ex. Amandus, mask.,
Amanda, fem., som skall
(kommer att) älskas. Mutätis (perf.
partic.) mutandis, »sedan det,
som bör ändras, blifvit ändradt»,
med nödiga ändringar.
Prestan-dum (pl. -da), någonting som
man är skyldig att verkställa
eller erlägga. Promove’ndus (plur.
promovendi), som skall
promoveras (erhålla en doktorsgrad).
Jfr låneorden på -and och -end,
hvilka äro bildade af dylika
participier, t. ex. konfirmand (som
skall konfirmeras), multiplikand;
addend, dividend, legend, pro’
movend, subtrahend.

n. Gerundium aktivum
(närmast motsvarande pres. inf. akt.
i svenskan). Ex. Consilium
abe-undi, »råd att afgå» (frivilligt
af-lägsna sig); ett mildare slag af
förvisning från läroanstalter.
Mo-dus vivendi, »sätt att lefva»;
sätt att kunna lefva i fred
oak-tadt inbördes oenighet. Venia
concionandi, tillåtelse (för
studerande) att predika.

0. Supinum (närmast
motsvarande pres. inf. akt. i svenskan).
Ex. Miräbile ditctu (af (ticere,
säga), underbart att säga
(omtala).

Syntaktiska anmilrkningar
om verben.

119. Såsom predikat rättar sig
i skrifspråket verbet efter
subjektet i numerus. Jfr 105. 1.

Från denna regel gifvas dock
följande undantag.

1. När det står som formelt
subjekt för att starkare
framhålla det egentliga subjektet.

rättar sig predikatet efter det
förra. Ex. Bet finnes menniskor,
som ingen kan lita på.

Anm. 1. En och annan låter i
detta fall predikatet rätta sig
efter det egentliga subjektet. Ex.
Det finnas menniskor, som —

Anm. 2. Det såsom formelt
subjekt kan ofta med fördel
uteslutas. Ex. Dig tillkommer att
lyda i st. f. Det tillkommer dig
att lyda. Om så är, kan Jag
vara lugn.

2. När flere förenade subjekt
i sing. äro antingen i det
närmaste liktydiga eller uppräknas
med stegrad vigt och det sista
står i sing., sä kan predikatet
sättas i sing. Ex. Hans mod
och djerfhet förvånar alla. Er
egen fördel, er ära, ert
fosterland ålägger er denna
uppoffring. — Om flere subjekt
sammanfattas i ett substantiv eller
substantiviskt ord, som står i
sing., så att uppmärksamheten
företrädesvis faller derpå, så bör
predikatet stå i sing. Ex.
Utseende, tal, blickar, allt är
behag hos denna qvinna.

3. Om subjektet är ett s. k.
m å 11 s o r d (t. ex. del, hop, hundra,
mängd, skara, tusen), som står i
sing. och har ett subst. i plur.
till (partitiv-) attribut, gäller
såsom hufvudregel, att predikatets
numerus rättar sig efter det
närmast stående substantivet. Men
vid sidan af denna regel
tillämpas den, att verbet bör stå i
sing., om den kollektiva enheten
tydligt framträder, och i plur.,
»om tanken företrädesvis faller
på de enskilda föremålen». Ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free