- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
147

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 125. Uttryck af imperativens begrepp - 126. Presens participium aktivum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 147 -

uppmaning, tillåtelse m. m.)
nyttjar man i svenskan flere
olika medel.

a. Imperativus. Ex. Kom!
Gån!

b. Konjunktivus (hortativus).
Ex. Gud bevare fosterlandet!

c. Omskrifningar medelst
bjelp-verben böra, låta, må, måste och
skola. Ex. Du skall icke stjäla!
Låtom oss bedja!

d. Pres. indikativus. Ex. Du
gör, som jag sagt! Ni är så
god och lemnar mig i fred!

e. Kan (kunnen) och vill
(vil-jen) med infinitiv, i frågeform.
Ex. Kan du hålla dig stilla!
Vill du låta bli!

126. Presens participium
alc-tivum af transitiva verb
förekommer i åtskilliga talesätt med
passiv betydelse. Ex.
»Afgif-vande räkning» (räkning, som
kommer att af gifvas). ȁ
dragande kall och ämbetes
vägnar». »Egande hus». (Hans)
»förande fartyg» (= det fartyg, som
[af honom] föres). »Hviskande
samtal». »Iboende gård».
»Imie-hafvande ämbete» (= ett ämbete,
som [af någon] innehafves).
»Utfärdande instruktion». — Dessa
och andra dylika oegentligheter
(som hafva sina motsvarigheter
äfven i vissa andra språk) äro
uppkomna till följd af en
ofullständighet hos verben och måste
fördragas i enstaka fall, t. ex.
i den på skeppskonossementer
vanliga termen mitt (hans)
förande fartyg, der en
omskrif-ning: »det fartyg, som af mig
(honom) föres», blefve för
lång-släpig och der det i de flesta

fall skulle vara en osanning
att skrifva »mitt (hans)
fartyg».

I allmänhet kunna dock
sådana konstruktioner lätt nog
undvikas. Man kan säga: en
räkning, som skall af gifvas
(lem-nas); å ämbetets (tjenstens)
vägnar 1. enligt uppdrag; min gård
1. den gård jag eger, den gård
jag bor i 1. den gård, som af
mig eges och bebos; mitt ämbete
{min befattning, min tjenst);
instruktion, som skall (kommer att)
utfärdas eller blifvande
instruktion o. s. v.

Såsom tillåtliga, ehuru
oegentliga, betraktas vissa
ordförbindelser, i hvilka — för
korthetens skull, i stället för hel sats

— presens - participium nyttjas
såsom sammansättningsled eller
som attribut framför substantiv,
med hvilka det, för betydelsens
skull, rätteligen icke borde på
detta sätt förbindas. Ex.
Fallandesot, fristående rörelse,
gående middag, hviskande samtal,
klingande före, kringgående
rörelse, sittande supé, sjungande
pris (traf), skapande grand,
stillasittande lif, stående
parterr, svindlande fart (djup, höjd).

— Fullkomligt i onödan
skrifver en och annan »sittande plats»
och »stående plats» i st, f.
sittplats och ståplats. — Några
participier brukas i nämnda
ställning, mest i hvardagsspråket,
som ett slags förstärkning,
»hälften fonetisk och hälften
flexi-visk», t. ex. »beckande mörk»,
»kolande mörk», »lungande våt»
(jfr beck mörk, kol mörk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free