- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
151

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 130. Adverb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 151 -

2. I regeln nyttjas ja såsom
jakande svar på en fråga, som
icke innehåller något nekande
ord, och jo för samma ändamål,
då frågan innehåller ett nekande
ord. Ex. Är A. hemmaf Ja,
Är A. inte hemma f Jo. Men
å vissa trakter (Finland och
Gotland) användes jo i båda dessa
fall.

3. InU (af intet) kan, vid
sidan af ej och icke, mycket väl
nyttjas som adverb, särdeles i
talspråket.

4. Dymedelst är bättre än
så-medelst. .

5. Det från tyskan lånade
desto är näppeligen behöfligt i
vårt språk. Dess båttre, dess
hällre, dess snarare, dess värre
äro att föredraga framför »desto
bättre», »desto hällre» o. s. v.

6.1 jakande utropssatser måste
ett nekande adverb inskjutas, så
snart det behöfves för undvikande
af förvexling med frågesatser. Ex.
Hur rikt utrustad är ick^ denne
man! Hur skönt ler ^icke^olen!
Deremot: Hvad denna qvinnas
sång {dock) är hänförandel

7. Mycket ofta finner man
framför att-satser adverb: der i
förening med preposition {derom,
dertill m. fl.), onödigt användt
i st. f. ensam preposition. Det
är bättre att säga och skrifva
öfverenskomma om att, vara
angelägen {viss, öfvertygad) om
att, bidraga till att än
»öfverenskomma derom att», »vara
angelägen derom att», »bidraga
dertill att» o. s. v.

8. I gamla skrifter träffas vida
oftare än i nyare adverb på -a

och på -en samt, i bunden stil,
förkortade former, hvilka se ut
som stamformer af motsvarande
adjektiv, äfvensom
neutralformer af sådana, t. ex. allmänneliga,
bitterliga, endrägteliga, hasteliga,
nyliga, nämliga, svåra, svårliga,
årliga, ärliga; enfaldeligen,
fulle-ligen, gruiidligen, nöjaktligen;
gladelig, innerlig, strängelig;
ändtligt.

I det nuvarande språket
nyttjas i deras ställe merendels neutr.
sing. af ett närbeslägtadt
adjektiv, t. ex. bittert, endrägtigt o.
s. v. Några adverb på -a
{sakteliga, väldeliga m. fl.) och många
på -en {bokstafiigen, egentligen,
enkannerligen, ideligen,
lekamligen, ljudeliyen, uttryckligen,
visserligen m. fl.) finnas dock äfven
i nysvenskan. I tämligen många
fall förekomma äldre och nyare
former om hvarandra {nådeligen o.
nådigt, strängeliga, strängeligen
o. strängt, bitterliga, bitterligen,
bitterlig o. bittert).

9. Rena adverb få ej nyttjas
som adjektiv. Se 89. 7 (sid.
i 10).

10. Felaktiga eller öfverflödiga
former af adverb äro bl. a.:
»allestans», f. allestädes 1. allestäds,
»annless», f. annorledes
{annorlunda), »antagligtvis», f. antag’
ligen, »bittin», f. bittida eller
bitti, »fälle», f. väl, »föråt», f.
förut, »hvad?», f. hvarförf
(flerstädes i äldre skrifter), »idkeligen»,
f. ideligen, »ingenstans», f.
ingenstädes, »långse^n», f. längesedan
{-sen), »mir>, f. mer, »når», f. när,
»nånstans», f. någonstädes,
»nån-stin», f. någonsin 1. nånsin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free