Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ordbildningsläran - 133. Ur ordbildningsläran - 134. Stamformer - 135. Förstafvelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 159 -
Noreen, Om språkriktighet, sid.
22 (Nordisk tidskr. 1885, s. 398).
134. ÄDvändbara stamformer
hafva i ofvau (188) nämnda fall
företräde för afledda ord.
Brus, sans och sus äro bättre
än »brusning», »sansning» och
»susning». Så äfven i de flesta
fall beröm, företag, jagt, ridt,
traf för »berömmelse»,
»företagande» , »jagande», »ridande»,
»trafvande» o. s. v. Djup må
i allmänhet nyttjas hällre än
djuphet. Djuplek har en något
olika bet.
185. Förstafvelser.
Vissa förstafvelser (prefix),
särskildt af, be och för, nyttjas
mycket ofta onödigt i en mängd
ord. I st. f. »afbränna»
(bränvin), »afdansa» (en dans),
»af-dricka» (en skål), »afdöd»,
»af-hålla» (ett möte; jfr afhålla
någon från något och en
afhål-len person), »aflossa» (ett skott),
»afporträttera», »afsaknad»,
»af-sjnnga» (sånger), »afskildra»,
»af-äta» (en middag; jfr Oxen har
af ätit gräset i hagen) säge man
bränna, dansa, dricka, död
(af-liden), hålla, lossa, porträttera,
saknad, sjunga, skildra, äta, och
i st. f. »bedåra», »bedöfva»,
»befläcka», »befrämja», »befukta»,
»bejaka», »belura», »beläglig»,
»beprisa» , »bepryda», »bepröfva»,
»beskruda», »beskymfa»,
»bespörja», »bestyrka», »besvika»
o. d. bör man nyttja dåra, döfva,
fläcka, främja, fukta, jaka, lura,
läglig, prisa, pryda, pröfva,
skruda, skymfa, spörja, styrka,
svika o. d. Onödiga äro jämväl
»be-afsigtiga», för åsyfta, »beediga».
f. edfästa, »begunstiga», f. gynna,
»besälla», f. lyckliggöra. I st. f.
»föraf skeda •, »fördölja »,
»förflytta», »förglömma», »förhindra»,
»förhyra», »förhärja», »förkränka»,
»förmala», »formedelst»,
»förmärka», »försmäda», »försåga»,
»försälja», »förändra» o. d. säge
man af skeda, dölja, flytta,
glömma, hindra, hyra, härja,
kränka, mala, medelst, smäda,
såga, sälja, ändra.
Öfverflödiga äro ock »anfräta», i. fräta,
»anfukta», f. fukta, »ansamling»,
f. samling, hopande,
»fortbestånd», f. bestånd, »uppbevara»
(T. »aufbewahren»), f. förvara,
gömma, »vanlytt», f. lytt,
»åt-vama», f. varna.
Mången skrifver »befordra»
och »beständig», då främja och
ständig vore lämpligare. Det
heter dock alltid befordras till ett
ämbete, beständig i sin tro o. s. v.
Äfven sådana vidunderligheter
som »befjäsa», fjäsa för,
»befärga», färga, »begjorda»,
c»m-gjorda, »begyckla», gyckla med,
håna, »behedra», »behurra»,
»berådslå», »beröka» påträffas i
såväl äldre som nyare skrifter.
Jfr Viktor Rydberg, Tysk eller
nordisk svenska? (Sv. tidskr.
1873, s. 498 o. f.)
Anm. 1. Särdeles i poetisk
stil användas fjädrad, kransad,
silfrad, skräckUg, vingaà o. d.,
i stället för befjädrad,
bekransad, silfver glänsande,
jörskräck-lig, bevingad, o. s. v. Jfr »en
lagrad (lagerkrönt) veteran i
vet-Uts sold». (Tegnér.)
Anm. 2. Man akte sig noga
för att utelemna förstafvelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
