- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
170

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ordbildningsläran - 139. Om sammansättning och afledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 170 -

föras; men presterskap och
presterlig äro bildade omedelbart
efter tyskan (jfr Isl. prestskapr,
prestlegr, D. præsteskab,
præ-steleg) eller möjligen med
förstärkt r, som i evinnerlig o.
dyl.»

Jfr Rydqvist, Sv. spr. 1. V.
37—39 och der anförda
citatställen.

Anm. 2. Borgersman och
riddersman äro uppkomna
genom påverkan af T.
»bürgers-mann» och »rittersmann».

5. -e förekommer ofta såsom
bindeljud i sammansättningar,
t. ex. när första leden är ett
substantiv på -a (jfr 1. d) eller
på -iMi» (se 87. A. c. Anm. 1,
sid. 102) samt när den utgöres
af en verbalstam äfvensom i
många andra fall. Ex.
Hjerte-varm: kollegiehäfte \ kännetecken,
sändebud, vädjemål; griftetal,
husesyn, nattetid, skaldestycke.

Anm. 1. I en stor mängd
fall Vacklar bruket emellan
former utan e och former med e.
Man skrifver böndag o. bönedag,
bönbok o. bönebok, bönstund o.
bönestund (jfr bönmjöl o.
bön-väæt, af böna); läsebok,
läseka-binett, läsetabell, läsetermin
(oftare än »läsbok» o. s. v.), men
läsbarn, läskamrat, läskunnig,
läsordning (oftare än »läsebarn»
o. s. v.), rikedom (ej gäma
»rikdom»), tiderymd 1. tidrymd. ’

Anm. 2. I Finland skrifves
vanligen länelasarett (-karta,
-styrelse o. s. v.), i st. f.
länslasarett (-karta, -styrelse o. s. v.).

6. Om -er såsom bindeljud
med adjektivisk bet. (Nürnber-

gerkram, länderman, ungersven)
se .89. 6. o. 91. a.

7. Flere substantiv på -B
bortkasta i sammansättningar denna
bokstaf, liksom om den vore
artikel. Ex. Falubränvin,
Ostin-diefarare, Spaniefarare, valtgröt
(-soppa, -sot, -välling),
Värta-banan (af Värtan). Jfr 77 (sid.
88) o. 189. 1. c. Anm. 1.

Anm. Bindeljudet -en i
fur-stendöme (jfr fursteslägt och Gsv.
»förstadöme»), judendom (jfr
judeförföljelse o. d.), köpenskap,
rosenbuske (-doft, -gård, -kind,
-röd, -vatten), vetenskap (jfr
vetskap) m. fl. är af tyskt
ursprung (egentl. genit. plur.). Jfr
det nyare låneordet galgenfrist.
Om dessa och andra dylika ord
se Rydqvist, Sv. spr. 1. I. 278.
o. V. 85-87.

8. I många ord ingå såsom
första sammansättningsled
ordformer, danade i analogi med
andra ord, men aldrig nyttjade
som enkla.

a. Behjertansvärd,
beklagansvärd, erkännansvärd, fasansfull,
förvånansvärd, ja t. o. m.
be-varansvärd, rysansvärd, ryslig.
understödjansvärd, åhöransvärd.
Hos äldre författare (Tegnér
m. fl.) träffas ofta älskansvärd
i bet. älskvärd, värd att älskas.
Jfr beundransvärd, af beundran,
och tillbedjansvärd, af
tillbedjan,

b. »Icke så sällan finner man
ett med -het utbildadt skenbart
starkt partic. preter. vid sidan
af ett enkelt efter l:sta svaga
konjug., hvilket senare icke
tillåter sammansättning, sålunda att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free