- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
188

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 188 -

15. I synnerhet nybörjare
fela ofta genom att nyttja all-

’ manna och obestämda uttryck i
st. f. precisa. Ex. »Ha ihjel»,
»ha sönder», i st. f. slå ihjel
\ (döda, dräpa), slå sönder,
»üt-iskottets ledamöter sade, att
mo-Itionen skulle afstyrkas», i st. f.
I . . yrkade af slag å motionen;
|>Pàsken är före pingsten», i st. f.
nfaller före . ..
»Bergspredikan är de lagar, som gälla för
Tuds rikes medlemmar», i st. f.
. . innehåller (utgör e. d.) ...

16. Att nyttja titlar eller
andra ord, hvilka beteckna yrken
eller lefnadsställningar — hur
ringa de mà vara — såsom
skällsord och smädenamn eller annars
i föraktlig betydelse är
otillständigt och vittnar om tanklöshet,
elakhet eller råhet.

17. Af ord, som
undantagsvis pläga användas på ett
oriktigt eller oegentligt sätt,
upptagas här nedan några af de
vanligare.

Af.

a. Emedan denna preposition
nyttjas både i stället för genitiv
och såsom agent, uppstå ej
sällan förvexling och missförstånd,
särskildt då, vid participiers
användning såsom substantiv, det
objektiva attributet står i genitiv,
men det subjektiva attributet
ut-tryckes med af Det bör heta:
Tegnérs lefnadsteckning,
författad af Böttiger (icke »B—s
lef-nadsteckning af Tegnér»);
telefonens begagnande af enskilda
personer (icke »enskilda
personers begagnande af telefonen»);
Konstantinopels eröfring af tur-

karna (icke »turkarnas eröfring
af K.»); den sökandes
utnämning (1. utnämnande) af
domkapitlet (icke »domkapitlets
utnämning af den sökande»).

Man iakttage i detta fall stor
försigtighet och välje, om så
behöfves, annat uttryck.

b. Af mk ej förvexlas med
från (ifråii) eller på. Det bör
heta: nedkomma från himmelen,
taga ifrån någon hans kläder
(penningar e. d.), få bref från
någon, färgen på kläderna (icke
»af himmelen», »taga af», »få
bref af», »färgen af») o. s. v.
I tidningar för 1885 finnes en
notis af ungefär följande lydelse:
»En större stöld begicks för en
tid sedan i Vasa, i det att af
ett resande fruntimmer tillgreps
en summa af 3,000 mark. En
finsk flicka tros hafva föröfvat
brottet».

c. Mycket ofta nyttjas
konstruktion med af \ st. f.
genitiv eller sammansättning, till
förfång för både tydligheten
och uttryckets kraft, t. ex.
»med hastigheten af en kula», i
st. f. med en kulas hastighet;
»mörkret af natten», i st. f.
nattens mörker eller den mörka
natten; »skrifvare af böcker», i st. f.
bokskrifvare (författare);
»bagare af sockerbröd», i st. f.
soc-kerbrödsbagare. Deremot (för
välljudets skull): utöfningen af
en konst, i st. f. »en konsts
ut-öfning»; egenskaper hos en prins,
i st. f. »en prins* egenskaper»,
o. s. v.

d. Man skilje mellan bero af
någon och bero på någon, mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free