- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
193

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 193 —

delsen föga, t. ex. »litet nöjd
med sin lott» (jfr D. »lidet
rime-1ig», föga rimlig). I svenskan
bör dock alltid exempelvis vara
litet sjuk nyttjas i betydelsen
»vara något (i någon mån) sjuk»
(icke i bet. »vara föga sjuk»).

Litteratur bör i svenskan få
nyttjas om alla slags skrifter, i
hvilka andlig kultur fått uttryck,
och följaktligen ej ensamt i bet.
»vitterhet».

Om liturgi o. liturgik se 136.5.

Långt förekommer hos en och
annan författare i bet. långt bort
(»långt på en stjerna», »långt i
österländer»). Denna användning
torde befinnas mindre lämplig.

Låta (med ackus. och inf.)
må ej gärna användas i bet.,
»komma någon att», »göra det\
möjligt för någon att». I st. f.
»Mannens skarpa förstånd lät
honom inse sitt misstag» skrifve
man ... kom honom att inse . . .,
. . . gjorde, att han insåg . . .
\e. n. d.

Långe och längst böra icke
nyttjas i bet. längesedan (»det
länge flydda hoppet»; »längst
försvunna dar»).

Mandat (af Lat. »mandätum»),
uppdrag, fullmakt, offentligt
påbud, har genom ett slags
folk-etymologiskt misstag om
härledningen (jfr subst. »man» och
sing. af »dater») användts i bet.
»(manlig) bedrift».

Materiel {materiell), kroppslig,
lekamlig, som har afseende på
det materiela, må ej förvexlas
med materialistisk (jfr
materialism). Det heter materiel
tillvaro {vinst o. s. v.), men mate-

Linder, Sv. språkets behandl.

rialistisk verldsåsigt {åskådning
o. s. v.).

Med. Se under I.

Med flere är alldeles oriktigt
nyttjadt i följande meningar:
»Sveriges största sjöar äro
Mälaren, Vänern och Vättern m. fl.»;
»Bland Tegnérs dikter nämna
vi Fritjofs saga,
Nattvardsbarnen, Axel m. fl.» Det bör
heta: Sverige har många stora
sjöar, hl. a. Mälaren,
Vänern och Vättern; . . . Fritjofs
saga. Nattvardsbarnen och Aæel.
Deremot: Tegnér författade
utmärkta skaldestycken: Fritjofs
saga, Aæel och
Nattvardsbarnen m. fl.

Emellan med flere {m.fl.) och^
med mera {m. m.) samt och så
vidare {o. s. v.) är den
skillnaden, att de båda förra beteckna
en följd utan någon viss ordning
mellan de uteslutna satserna eller
satsdelarna, hvaremot det senare
antyder en gifven ordning dem
emellan. Ex. I staden råkade
jag Gustaf, Karl, Ragnar och
Sigurd m. fl. Han har köpt
mat, kläder och böcker m. m.
Boken innehåller beskrifningar
öfver landskapen i Svea rike:
Upland, Södermanland,
Vest-manland o. s. v:

Medlet, bestämda formen sing.
af medel, förekommer (genom
påverkan af sådana uttryck som
medellängd, -måtta, -stor)
mycket ofta i bet. »midten».
önsk-ligt vore, att i det fallet
skillnad gjordes. Ex. Medlet var
dåligt, men syftet godt. I midten
af månaden {veckan,
århundradet) eller midt i veckan o. s. v.

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free