- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
196

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 196 —

var sirad med blommor».
(Tegnér). £n sådan användning af
sjelf är dock föga lämplig.

Skaldeslag förekommer rätt
ofta, särdeles hos det
gustavianska tidehvarfvets författare,
oriktigt i bet. »diktart».

Skall bör utbytas mot lär
(1. påstås, säges, uppgifves) i
sådana uttryck som »Han skall
hafva gjort en upptäckt»; »B.
skall hafva lydiga barn».

Skiclelse betyder »anordning,
bestämmelse eller förfogande af
Gud» samt »händelse, som sker af
en slump» och bör ej nyttjas
hvarken i betydelsen »öde» (Lat.
fatum) eller i den danska
betydelsen »skepnad», »företeelse». —
I st. f. »skickelsediger» bör man
säga ödesdiger.

Skrif vare, »person, till hvars
befattning eller yrke hör att
uppsätta handlingar, renskrifva
o. s. v.», må ej nyttjas i
betydelserna »författare»,
»uppteck-nare», »skribent».

Skymta, »hastigt visa sig och
lika hastigt försvinna» {någonting
skymtar mellan träden), börej
förvexlas med se (någonting) skymta
(»De skymtade folk i mörkret»).

Slagtning (jfr slagta)
förekommer visserligen ofta i bet. batalj,
drabbning, slag (fältslag, sjöslag),
strid; men bäst torde vara att
undvika ordets användning i
denna betydelse.

Stamma bör ej gärna nyttjas
i bet. härstamma (T. »stammen»).
Ex. Under läsningen stammade
gossen från början till slut.
Grefve X. härstammar från
England. Jfr 135. Anm. 3.

Svårligen användes nu
allmän-neligen i bet. »med svårighet»
o. »näppeligen», sällan i
betydelsen »mycket», »i hög grad».

Sådan, hvilket är obestämdt
pronomen, bör ej nyttjas i st. f.
så. Det heter: Vi hade en så
svår sjögång, att ... {icke ». . .
en sådan svår sjögång, att. . .»);
Åfven en så stor tänkare som
B. kan misstaga sig {icke ». . .
en sådan stor . . .»). Deremot:
En sådan dag har jag aldrig
upplefvat.

Så kallad {så kallade) finnes
ej sällan användt alldeles
onödigt och stundom på ett rent
af löjeväckande sätt: »s. k.
aptitsup», »en s. k. domkyrka»,
»s. k. golfsand», »ett s. k.
graf-monurnent», »de så kallade
nödlidande i Norrland», »en s. k.
omnibus», »s. k. röstvärfning».
Nämnda ordförbindelse får
naturligtvis ej nyttjas, annat än då
en talande eller skrifvande
begagnar ett uttryck, som ej
vunnit stadga eller som han för sin
del ej anser vara i allo riktigt.
Ex. Han högg tag i den så
kallade majorstygeln (= manen).

Således betyder numera
»alltså», »följaktligen», och sålunda
»på det sättet». Dessa ord
förvexlas ofta. I äldre skrift (ännu
i förra hälften af 1700-talet)
har således bet. »på det sättet».

Såsom. Se Liksom.

Sällsynt borde rätteligen icke
nyttjas om annat än hvad som
kan uppfattas med synsinnet:
en sällsynt blomma (fägring,
företeelse o. s. v.). För andra
be-slägtade fall har man att tillgå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free