- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
197

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 197 -

ovanlig, sällspord. sällsam och
utomordentlig m. fl. Ex. En
sällspord händelse. En ovanligt
vacker sångröst. Utomordentliga
anlag o. b. v.

Sämre är komparativ till
dålig. Uttrycket sämre folk bör
derför endast nyttjas om dåliga
menniskor, icke om hederliga
personer, äfven om de äro fattiga
eller i den mest anspråkslösa
samhällsställning.

Sönderfalla. Vid
användningen af detta ord*i bet. »indelas
i», »bestå af», »utgöras af»
kräf-ves särskild eftertanke. I st. f.
»Mötets medlemmar sönderföllo
i grupper» bör man skrifva: . . .
voro fördelade {fördelade sig) i
... Jfr det bekanta yttrandet
»Om man betraktar en skalbagge
ofvanifrån, så sönderfaller han
i fyra delar».

Tack vare nyttjas ofta på ett
alldeles förvänd t sätt, t. ex.
»Tack vare hans bofaktighet,
voro alla rädda för honom»;
»Tack vare fiendens
öfverläg-senhet, blefvo våra trupper
besegrade». Deremot: Tack vare
domarens rättvisa, vann du
processen.

Talrik bör icke användas som
bestämning till andra än
kollektiva substantiv, t. ex. en talrik
församling {hop, här, mängd,
skara o. d.), och endast i bet.
»stor till antalet». Att —
såsom ofta sker, genom påverkan
af T. »zahlreich» — nyttja detta
ord i plur. med bet. »många»
leder vid kollektiva subst. till
tvetydighet, t. ex. talrika hopar,
skaror o. s. v.

Till bör ej förvexlas med hos,
i, på, vid o. d. Begifva sig {gå,
fara, köra, rida) till ett ställe,
men befinna sig, vara, uppehålla
sig, vistas i, på eller vid o. s. v.
ett ställe. Han har varit i
staden, på eller vid
herregården {icke »varit till staden» o.
s. v.). Deremot: fara och vara
till hafs, till lands, till qvarns
o. s. v. Jfr Från.

Det nu ganska vanliga bruket
att nyttja till i bet. »om» 1.
»till frågan om» (»till norska
frågan», »till skyddstullarna») torde
icke förtjena efterföljd.

Tillhöra {höra till) må ej
förvexlas med vara en af {bland).
Det heter tillhöra en förening
{ett samhälle), men vara en af
de skickligaste konstnärerna i
landet, vara en bland gästerna
o. s. v.

Till och med, såsom adverbielt
uttryck, bör väl skiljas från det
till och med, i hvilket alla tre
orden stå i sina egentliga
betydelser. Ex. Till och med 1834,
det svåra koleraåret, höll doktor
C. modet uppe. Från och med
juldagen till och med
nyårsdagen var doktor C. borta. .

Tills är = till dess och bör
ej nyttjas som preposition i
betydelsen »till». Ex. Vänta, tills
jag slutat! Tills vidare (=
till dess vidare underrättelser
komma e. d.). Deremot: till
dess, till dato, till i afton, till
i morgon, till nu, till nyligen
{icke »tills dess», »tills dato»,
»tills i afton» o. s. v.).

Tills o. ända tills må ej
förblandas med förrän. Det heter:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free