- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
199

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser - 142. Om ordföljd och satsföljd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 199 -

Äfvenså nyttjas ibland oriktigt
i betydelsen »lika», t. ex. »I^n
är äfvenså tapper som redbar»,
i st. f. Han är lika tapper^ som
redbar,

I st. f. äfven i förbindelse med
nekande predikat bör man nyttja
ej (icke) ens o. ej (icke) häller
med jakande predikat. £x. Ej
ens de obetydligaste pligter få
försummas (icke »Åfven do
obetydligaste pligter få icke
försummas»; men Äfven de
obetydligaste pligter måste uppfyllas).
Fadern var en drinkare, och ej
häller sonen höll sig alltid
nykter (icke gärna »..och äfven
sonen höll sig ej alltid nykter»).
Sanningen är ej alltid behaglig,
ej ens då den afser att gagna,
(Deremot: Fröken X, är behaglig,
äfven då hon är elak).

Ända tills. Se Tills,

Of va har annan betydelse än
Utöfva. Det heter öfva någon
i arbete, men utöfva ett
handtverk (goda gärningar o. s. v.).

Öfverbevisning ansluter sig i
betydelsen till öfverbevisa och
bör icke (såsom D.
»overbevis-ning») nyttjas i samma mening
som »öfvertygelse».

Öfvergifven, perf. partic. af
öfver gifva, bör ej, på danskt
vis (jfr D. »övergiven»), nyttjas
i bet. »uppsluppen», »yster».

Öfverväga betecknar »hafva
öfvervigt», i figurlig mening, samt
»begrunda», »betrakta»,
»öfver-tänka» och bör ej gärna
användas i bet. »hafva öfvervigt» i
dessa ords egentliga mening.

Öka får ej nyttjas i bet. »öka
(höja) priset på» (»öka smöret»).

142. Om ordföljd och
sats-följd.

Vid all satsbildning bör man
noga tillse, att satser och
satsdelar komma i rätt ordning, så
att meningen blir otvetydig,
lättfattlig och okonstlad samt
ordställningen fri från missljud.
Hithörande del af
grammatikan är både vigtig och svår.
Riktig ordföljd och satsföljd är
ett af de allra förnämsta
vilko-ren för framställningens
tydlighet och skönhet. Några
hufvud-regler meddelas här.

1. Afvik aldrig onödigtvis från
det vårdade samtalsspråkets
ordföljd och satsföljd!

2. I ålderdomlig och poetisk
stil sättas possessiva pronomina
ej sällan efter hufvudordet. Så
stundom äfven andra pronomina
samt adjektiv, participier och
räkneord. Ex. Fader vår (jfr
Lat. »Pater noster». It. »Padre
nostro», Nyisl. »Fadir vor», T.
»Väter unser»). »Jag lopp ifrån
gettren och moder min». (Geijer.)
»Och mäktiga gestalter gå. Med
bälten gula, rockar blå, I
af-tonrodna’n upp och neder».
(Tegnér.) »De svartalf er hånande.
De sejdqvinnor leda. De
stigmän blodiga Kringsmyga trygga».
(G. L. Silfverstolpe.) Hon
väntade i dagar tre.

Jämväl i hvardagsspråket få
possessivpronomina samt
genitiverna hans, hennes och deras i
vissa uttryck plats efter
hufvudordet; men i allmänhet taget

torde det fà anses vänligare och

y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free