- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
200

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 142. Om ordföljd och satsföljd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200’-

vackrare att säga t. ex. min hustru,
din bror, hans syster än »hustru
min», »bror din», »syster hans».
Under vanliga förhållanden är
det nästan opassande att säga
»far min» och »mor min», i st. f.
min far och min mor,

3. All och hel få af
välljudsskäl stundom plats framför
andra bestämningar, äfven när de
enligt tankesammanhanget borde
stå omedelbart framför
hufvudordet. Ex. Alla verldens skatter
(= Verldens alla skatter). Hela
hans egendom (•= Hans hela
egendom). Jfr »Hans hela verld var
ärans fält», (Runeberg,
»Soldatgossen».)

4. Mellan ett adverbielt attribut
och dess hufvudord bör ingen
annan satsdel inskjutas. Man skrifve:
En uppmaning att vara stilla
hördes (icke »En uppmaning hördes
att vara stilla».) Ett lån på tusen
kronor sökes (icke »Ett lån
sö-kes på tusen kronor».) Såsom
»poetiska friheter» må dock
afvikelser från denna regel få
anses tillåtliga. Ex. »Och det lif,
som vi flydde, af oro och flärd
Har förtonat och sjunkit vid
synranden ner», (V. Rydberg.)

Särskildt må påpekas, att
satser eller satsdelar, hvilka referera
sig till attributivt nyttjade
adjektiv och participier, böra få
plats invid dessa. Ex. Den
ordning, som råder i hans hem,
hvilket genom smak och god anda
är så behagligt, att alla trifvas
der, utgör ett ämne för vår
beundran (icke »Den ordning,
som råder i hans genom smak
och god anda så behagliga hem.

att alla trifvas der, utgör . . .»).
Den från Marstrands fästning
afvikne mördaren har blifvit
gripen (icke »Den afvikne
mördaren från M:s fästning ...»).

5. Relativa ord och satser böra
ställas så nära hufvudordet som
möjligt och alltid ovilkorligen
så, att intet missförstånd kan
uppkomma.

För att aflägsna fel emot denna
regel behöfver man vanligen
endast göra smärre omflyttningar
eller utbyten af ord. Ibland är
dock nödvändigt att företaga
större ändringar, t. ex. att nyttja
adjektiv i attributställning i
stället för relativbisats, att upprepa
något eller nägra ord eller att
dela en mening i två eller flere.
Ex. S, skref en qvick kritik
öfver boken (icke »... skref en
kritik öfver boken, som var
qvick»). Han dog på ett några
steg från hans hem beläget
apotek, som han dagligen plägade
besöka (icke ».. . dog på ett
apotek, några steg från sitt hem,
som han ...»). I st. f. »Kajak
kallas en på Grönland använd
båt, täckt med skinn, som inuti
har en öppning för roddaren»
bör det heta: .. . båt, som är
täckt (klädd) med skinn och
inuti har en öppning . . . eller:
.. . skinnklädd båt, som ... I
st. f. »Raden af skålar börjades
med en skål för hedersgästen,
som mottogs med jubel» kan
man skrifva: ... för
hedersgästen, och detma skål mottogs med
jubeleWer: Den första af de många
skålarna egnades hedersgästen
och mottogs ... I st. f. »Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free