- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
204

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 142. Om ordföljd och satsföljd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-sol-

den mellan sönerna yttrade
fadern, att han måste anses vara
partisk»); Man påstod, att grefve
Klas Horn år 1820 uppehöll
sig i Köpenhamn {icke i samma
1 bet.: »År 1820 påstod man, att
\ ...»); Man kan med skälsäga,
• att kristendomen blef romersk
statsreligion, på samma gång som
Konstantin blef ensam kejsare
’.{icke »På samma gång som
Kon-jstantin blef . . ., kan man säga,
|att. ..»); Gud vill, att
menni-iskorna skola tjena honom i
öd-[mjukhet och lydnad {icke »I
öd-/ mjukhet och lydnad vill Gud,
I att . . .»); Jag hoppas han
kom-I mer hem i morgon eller I
mor-I gon kommer han hem, hoppas
I jag {icke »I morgon hoppas jag
. han kommer hem»).

11. Såvida meningen ej
lägger något hinder i vägen, böra
adverbial, som förekomma i
slutet af en period, så anordnas,
att de kortare gå före de längre.
Ex. T. arbetar ofta flere timmar
i rad {icke ». . . flere timmar i
rad ofta»). G. har läst flitigt
hela terminen.

12. Det är bättre att göra
två eller flere meningar än att
öfverlasta en period med alltför
många adverbial.

13. Bruket att, utan
särskild anledning, i
satsbindningar af påstående satser gifva
den sista satsen omvänd ordföljd
är af flere skäl förkastligt. Det
bör heta: Kungsträdgården är
en vacker plats, och man ser
mycket folk der {icke ». . ., och
ser man . . .»). Jag reste hela
natten och kom hem på morgo-

nen {icke ». .., och kom jag . . .»).
Deremot: På morgonen reste han,
och på gvällen kom han tillbaka.
Jfr ordföljden i direkta
frågesatser, t. ex. X. bedrager alla
menniskor. Och blir han deri’
genom rikare f

14. En lång mening bör icke
gärna sluta med en kort
hufvud-sats. Skrif hällre: Det är svårt att
säga huruvida en viss mycket
omtalad bok är en hederlig mans
arbete eller helt enkelt en
bokhandelsspekulation än: »Huruvida
... är svårt att säga», och Det är
antagligt {möjligt, sannolikt,
säkert, troligt o. s. v.), att redan
under det närmaste decenniet
stora förändringar komma att
ske hällre än: »Att. . . stora
förändringar ... är antagligt»).

15. Det fordom mycket
allmänna bruket att sätta
predikatet efter alla sina bestämningar
och hjelp verbet efter hufvud
verbet är främmande för vårt språks
lynne. Man bör skrifva: Vi
måste vara tacksamma mot dem,
som hjelpa oss {icke »... mot dem,
som oss hjelpa»); De, som voro
redo, gingo in {icke »De, som
redo voro, ...»); De, som
vandra på vägen {icke »De, som på
vägen vandra»).

16. I att-satser, som stå i
öf-verordningsförhållande till
vil-korssatser, träffar man ofta en
omkastning af ordföljden
(inversion). Ex. Kejsaren beslöt, att,
om reformationens anhängare ej
återkallade sina villomeningar,
skulle de betraktas som kättare.
Sådana konstruktioner få
näppeligen anses felaktiga. De äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free