Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 145. Om sammanhang och tydlighet i framställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 214 —
nom i stående ställning,
stödjande sig med ena handen på
ett bord, och i den andra hade
han sin hatt» kan man skrifva:
. . . ställning. Med den ena
handen stödde han sig . . ., och i
den andra hade han ...
»Fadern uppmanade sin son att vara
ärlig, ty ärlighet varar längst»,
i st. f. .. . att vara ärlig, ty,
sade han, ärlighet. . ,
13. Hufvudsatser få ej
samordnas med enkla satsdelar. I
st. f. »Flickan tog med sig en
guldiing, den enda återstoden
af fädemearfvet, allt det ofriga
hade brodern förstört» skrifve
man:.. . guldring, den enda
återstoden af fädemearfvet,
hvaraf brodern förstört allt det
öfriga,
14. Bisatser må ej gärna
ställas i samordningsförhållande till
andra slags bestämningar. I st. f.
»Han erkände sitt misstag och
att det behöfde rättas» skrifve
man: Han erkände, att han
misstagit sig och att felet behöfde
rättas. I st. f. »Mer än en
förutsade gossens blifvande storhet
och särskildt att han skulle uppnå
parnassens höjder» bör det heta:
... förutsade, att gossen skulle
bli en stor man och särskildt
att han skulle . ..
socken, i hvilken det är beläget,
nämligen Klinte —, vidare
Sand-arpa kulle, i Fridhems socken,
och Galgberget, straæt norr om
Visby, Jordfästningen i kyrkan
bevistades af en mängd
slägtin-gar, vänner och bekanta, för
att ej^nämna flere hundra
pen*-soner af allmogen, B. har
författat tjugo skrifter, som äro
tryckta, hvartill kommer ett större
arbete i handskrift. När man
står utanför en festligt upplyst
danssalong, hör musiken och ser
det ena paret efter det andra
hvirfla förbi — tycker man ej
då, att man skådar en tafla af
idel ljus och glädje? (Om ordet
»då» här utelemnas, låter det,
som om meningen vore en helt
annan).
11. När en parentetisk sats
eller satsdel inskjutes i en
mening, bör man noga tillse, att
inskjutningen ej föranleder
rubbningar i satsbyggnaden. I st. f.
»Gustaf III:s lefvande intresse
för höjandet af den svenska
vitterheten är ett af de ljusare —
om ej det ljusaste — draget i
hans karakter» skrifve man: . . .
ett af de ljusare dragen — om
ej det ljusaste — i hans
karakter,
12. En hufvudsats får ej ställas
i samordningsförhållande till en
bisats. I st. f. »Eskil tog
hastigt en vacker examen,
hvari-genom han skadade sin helsa,
men snart blef frisk igen» skrifve
man: ... examen, Derigenom
skadade han sin helsa. Dock
blef han snart frisk igen e.
n. d. I st. f. »Vi funno ho-
Sammanställningar af
ifrågavarande slag få emellertid ej
alldeles utdömas. Så t. ex. måste
det anses tillåtligt att skrifva:
Efter flere års mödor och sedan
han (en i nästföregående mening
nämnd person) uppoffrat stora
summor på försök, lyckades det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
