- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
215

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 145. Om sammanhang och tydlighet i framställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 215 —

honom ändtligen att få saken i
gång,

15. Samordnade bisatser böra
hälst hafva samma slags fogeord
(konjunktion, relativ eller
indirekt frågeord). Ex. Biskopen
antydde, att församlingens
tillstånd är sorgligt och att ändring
måste ske, hällre än: . . antydde
huru sorgligt församlingens
tillstånd är och att..

Såsom verkliga fel må likväl
ej alla dylika sammanställningar
betraktas. Särskildt kunna
indirekta frågesatser och
att-sat-ser utan olägenhet samordnas.
Ex. De insågo hvarpå felet
berodde och att skadorna kunde
botas.

16. Upprepning och
samman-fattning äro, när de användas
med urskillning, goda medel fÖr
tydlighetens och åskådlighetens
främjande. Ex. En läkare, som
är skicklig i sin konst^ som är
öm och god mot sina patienter
och outtröttlig i att tjena såväl
fattiga som rika sjuklingar, för
hvilken glädjen att lindra
plågor har ojämförligt större värde
än nöjet att emottaga stora
arvoden — en sådan läkare kan
ej skattas nog högt. Att Sven
är flitig i sina studier och att
han uppför sig väl, det gläder
hans föräldrar. »Den, som icke
vill arbeta, han skall icke
häller äta».

17. Det är ett stort fel att
i sammandragningar af två eller
flere satser låta samma ord eller
ordförbindelse hafva olika
syntaktisk ställning eller mer än en
betydelse. Fel i detta afseende

förekomma ofta. Ex. »Ingenting
kunde locka honom bort från
det yrke, som han af fritt
beslut valt och utgjorde hans
glädje». »Som» har först
betydelsen af objekt och derefter af
subjekt. Man bör skrifva: .. .,
som han valt och som ^tgjorde
... I följande meningar: »Han
begaf sig i riktning mot och
uppnådde snart hemmet» och
»De kastade sig öfver och
af-väpnade fienderna» utgöra orden
»hemmet» och »fienderna» dels (i
förening med preposition)
adverbial, dels omedelbara objekt. Man
bör i stället skrifva: ... begaf
sig i riktning mot hemmet och
uppnådde det snart; De kastade
sig öfver fienderna och
afväp-nade dem. I st. f. »Gossen
stängde och gjorde rent i boden
hvarje afton» skrifve man:
Gossen stängde och rengjorde boden
... Jfr äfven »Då måste jag pryda
Och skorna binda på härförarns
hustru». »Då det är onekligt,
att London redan nu är alltför
stort och man tänker på dess
blifvande tillväxt, känner man
sig nästan orolig å Englands
vägnar». Ordet »då» har först
kausal betydelse (= emedan) och
sedan temporal (= när). Jfr
100. 5.

18. När genom satsförkortning
två eller flere meningsdelar blifva
grammatiskt beroende af en och
samma, måste alla de förra passa
tillsammans med den senare. Fel
i detta afseende (zeugma)
förekomma ofta. Man får icke skrifva:
»Regeringen lät fästningar och
krigshärar förfalla», utan: ... lät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free