- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
220

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 145. Om sammanhang och tydlighet i framställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 220 -

fall så behöfves, strida mot
lögnen» {Ingen menniska bör .. .
En hvar måste . . .)• =^Har man
målat bin onde på väggen —
hvilket jag för min del finner
öfverflödigt —, så bör man onkså
prygla honom» (... väggen —
jag för min del finner ett dylikt
målande öfverflödigt —, så .. .)•
Ȁr det han, om hvem man har
spridt ut så många osanningar?»
(. *. om hvilken ...). »Hvad som
är utmärkande för menniskan är
förmågan att tala» (Någonting
utmärkande för ... 1. Det
utmärkande för .. .). »Livia ville, att
Augustus skulle antaga hennes spn
Tiberius till efterträdare, men
deremot hade Augustus många
betänkligheter» (... efterträdare.
Augustus hade dock många
betänkligheter mot att villfara
denna önskan). »X. besitter sjelf
en hög grad af bildning och ifrar
för utbredande deraf» (X, som
sjelf är en mycket bildad man,
ifrar för bildningens utbredande).
»Baner har särskildt blifvit
omtalad för sin stora skicklighet
att reda sig i svåra lägen. Derom
(Om denna skicklighet) vittnar bl.
a. hans verldsbekanta återtåg
från Torgau». »En sann
kristen måste föra ett
sjelfuppofiE-ringens lif. Deruti (= »i att
han måste föra . . .») har han en
fullkomlig förebild i sin herre
och mästare» (. .. lif. För ett
sådant lif har han ...).

Om sin (sina) och hans,
hennes m. fl. d. se 98. 3. — Om
det och detta se 99. 3.

32. Pronomina och
pronomi-nela adverb böra hälst nyttjas

så, att de få plats efter det ord
eller de satser, hvarpå de syfta.
I st. f. »Ehuru han icke skref
många dikter, är Geijer likväl
en frejdad skald» bör det heta:
Ehuru Geijer . .., är han likväl
... I st. f. »Fastän detta poem
är omfångsrikt, hafva många
tusen menniskor läst ’Divina
Com-media* af Dante» bör det heta;
Fastän Divina Commedia är
. .hafva många tusen ... 1
st. f. »Just som hon ville, all
verlden fick rusta» bör det heta r
Hela verlden fick rusta, just som
hon ville. I st. f. »Trots de
många anmärkningar, som gjort»
deremot, har arbetet varit till
stor nytta» säge man: Trots de
många anmärkningar, som gjorts
mot arbetet, har det... I st. f.
»Den må för andra vara lätt eller
svår att tåla, så måste vi dock
hålla oss till sanningen» skrifve
man: Sanningen må. .. hålla oss
till densamma 1. Vi måste hålla
oss till sanningen, vare sig den^
för andra är lätt eller svår att
tåla.

När hufvudord följer straxt
efter motsvarande pronomen eller
adverb, blir olägenheten
naturligtvis mindre. Ex. Efter att
hafva förlorat sin förmögenhet
blef R. flitig och ordentlig. Dock
pläter det minst lika bra att
skrifva: Sedan R. förlorat sin
förmögenhet, blef han . ..

33. Det hufvudord, hvarpå ett
pronomen eller , pronominelt
adverb syftar, får ej genom en
eller flere meningar skiljas från
den sats, i hvilken pronomen
förekommer. Ex. Ju större gåf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free