- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
225

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 146. Språket bör vara kortfattadt (koncist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 225 —

80ID skald röjer Atterbom redan
i sina ungdomsdikter en liflig
fantasi».

4. Både för innehållets och
formens skull bör mångordighet
undvikas. »Den innerligt gode
och allvarligt fromme sonen
riktade ständigt och ifrigt alla sina
bemödanden, hela sin kraft, pä
att kunna bereda sina gamla
orkeslösa föräldrar en lycklig,
fridfull och sorgfri ålderdom»
innehåller en stor öfverdrift i
detta afseende.

6. Slöseri med interjektioner
{acky o, U8ch o. d.), adjektiv,
särskildt superlativformer (i st. f.
positivformer), bisatser och andra
förstärkningsmedel är alltid
menligt för en god stil. Exempel
på fel: »De tackade honom för
all hans stora möda»; »helt och
hållet bottenlös»; »den
gränslösaste förtviflan»; »de mest
otillgängliga snår»; »Marken var
öfversållad med de täckaste
blommor»; »utöfva det mäktigaste
inflytande»; »den mest fulländade
verldsman»»; ytterligt omöjlig»
{fullkomligt 1. alldeles omöjlig) \
»De alster skaldens sångmö
fram-bragte» {skaldens dikter).

Såsom förstärkningsmedel vid
adjektiv, som icke hafva
super-latiyisk betydelse, lämpar sig
»fullkomligt», »fullständig»,
»öf-verlägset», »i allo», »till alla
delar» o. d. bättre än
superlativ form. Jfr 88. 2. Anm. 10
(sid. 107).

Nybörjare försynda sig ofta
genom att onödigtvis begagna
»Om man kastar en blick på. .
så», »Om vi betrakta . .., så» o. d.

Linder, Sv, språkets behandl.

År 1718 rådde fiendskap mellan
Sverige och Danmark är ett vida
bättre uttryck än t. ex. »Om man
kastar en blick på förhållandena
mellan Sverige och Danmark år
1718, så var det fientligt.

Anm. 1. I samband med de
här påpekade stilistiska felen stå
ofta öfverdrifter (osanning) i
sjelfva innehållet.

Anm. 2. För stilistiska
ändamål har man naturligtvis rätt och
pligt att betjena sig af längre
uttryck i st. f. tillgängliga
kortare, liksom ock att, i poetiskt
syfte och för tydliggörande af
hvad man menar, upprepa
samma innehåll i annan form Men
hvarje ord, som hvarken
behöfves för ett fullständigt
återgif-vande af meningen eller tjenar
ett stilistiskt syfte, måste
betraktas såsom öfverflödigt.

0. För att få en framställning
kortfattad bör man äfven, i
valet mellan uttryck för samma
sak, alltid, så snart tydligheten
ej blir lidande derpå, välja de
kortaste och enklaste. Ganska
vanliga fel äro att uttrycka en
satsdel (subjekt, objekt,
adverbial, attribut och predikativ)
med hel bisats, der ett enda
ord eller en kort
sammanställning af ord gjorde till fyllest,
att skrifva hel bisats, då infin.
eller ackus. med infin. vore nog,
och att nyttja två ord i st. f.
sammansättning samt »icke
någon» i st. f. ingen. Ex. »Att
han var frånvarande hade
giltiga orsaker», i st. f. Hans
frånvaro hade ,.. »Den tid, i
hvilken vi lefva», i st. f. vår tid,

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free