- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
226

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 146. Språket bör vara kortfattadt (koncist) - 147. Om jämnmått i framställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 226 -

»En berättelse, som jag hörde,
då jag var barn», i st. f. ...
i min barndom, »Kristi lif, då
han vandrade på jorden», i st. f.
Kristi jordiska lif, »De gjorde
oss en tjenst, som var af stort
värde», i st. f. ... en stor tjenst,
»G. har ett par hästar, som äro
vackra», i st. f. ... ett par vackra
hästar. »Vi mötte en karl, som
var stor till växten», i st. f. ...
en storväæt karl, »Påfven
utfärdade sin . dom i form af en
bulla, hvilket harmade konungen»
(eller: » . .., och det harmade
konungen»), i st. f. Till
konungens harm utfärdade . .. »Ett
år efter det han blifvit vigd till
prest», i st. f. Ett år efter hans
prestvigning, »Kyrkoherden A.
utnämndes till att vara biskop», i
st. f. . .. till biskop. »Ett enda
ord, yttradt i obetänksamhet,
kan förorsaka mycket ondt», i
st. f. Ett enda obetänksamt ord...
»Under det Franzén vistades i
Stockholm, fick han underrättelse
om att hans fader aflidit», i st. f.
Under en vistelse i Stockholm fick
Franzén underrättelse om sin
faders död. »De bådo honom,
att han skulle läsa högt», i st. f.
... att läsa högt, »Slutligen
funno de, att det var fåfängt
att försöka att hindra honom»,
i st. f. Slutligen funno de det
vara fåfängt att söka hindra
honom. »Musiken hade sedan
lång tid. tillbaka utgjort hans
största glädje», i st. f. . .. hade
länge utgjort . . . »Vid sidan af
vägen», i st. f. vid vägkanten.
»Eegnet åstadkom icke någon
skada», i st. f.. .. ingen skada.

Anm. I vissa fall ger en
sammandragning annan mening
än det fullständiga uttrycket.
Ex. Jag hörde (= det kom till
min kunskap), att hon sjöng.
Jag hörde henne sjunga.

147. Om jämnmått i
fram-stftllningen.

1. I ett ämnes behandling
skall vara proportion både till
innehåll och form.

Hvad man tänker ekrifva om
bör vara väl och noga planlagdt,
så att alla ämnets delar komma
till sin rätt och att följaktligen
bisaker ej behandlas som
hufvud-saker eller tvärtom. Mycket
vanliga fel äro att behandla en eller
några delar af ett ämne
omständligt och andra, lika vigtiga,
ofullständigt samt att inblanda
obetydligheter bland hufvudsaker,
insätta vigtiga meddelanden i
relativbisatser o. s. v.

Anm. Har någon valt ett
ämne, som är för stort i
förhållande till hans krafter eller för
den tid han har att egna åt
författandet, så bör han
skyndsamt minska ämnets omfång och,
i fall så behöfves, ändra titeln.

2. Meningamas längd måste
naturligtvis i väsentlig mån
blifva beroende af innehållet.
Såsom hufvudregel gäller, att man
bör undvika långa och
invecklade perioder, med bisats på
bisats, samt iakttaga jämnhet,
så att ej långa och korta
meningar på ett störande sätt
om-vexla. Afvikelser från denna
regel äro egnade att försvåra
både uppfattningen och
uppläsningen. Ett ganska vanligt fel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free