Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för andra. Hans fint bildade smak i förening med hans
stora känslighet för lidandet gjorde honom till en både
bevekande och öfvertygande skriftställare, och en broschyr,
som han 1857 utgaf mot slafveriet i Amerika, väckte mycken
genklang i hela den fransktalande världen. Ehuru alls icke
så briljant som “Onkel Toms stuga“, den berömda bok,
hvarmed Harriet Beecher Stowe vann hufvuddrabbningen
emot slafägarna, kan den dock jämföras med en aktion bland
eftertruppen, som, äfven den, bidrog till den stora segern.
Den var dock endast ett preludium till hans senare världsberömda
skrift “Souvenir de Solférino", hvilken, ehuru den
aldrig egentligen fanns tillgänglig i bokhandeln, spriddes
öfver hela Europa, och lästes och beundrades af alla framstående
och högt uppsatta personligheter. Han berättar
där i korthet sina intryck vid åsynen af det hemska
slagfältet efter bataljen. Själfve Napoleon I, då han besökte
valplatsen efter slaget vid Eylau, lär hafva sagt, att han
där sett det, som allra bäst skulle kunna förmå furstarna
till att bevara fred sinsemellan; och man kan häraf sluta,
med hvilka känslor en mild och fredsälskande man såsom
Dunant skulle betrakta ett liknande skådespel. Slaget vid
Solférino ä det enda under det nyss tilländalupna
århundradet, som kan jämföras, hvad förlusten af människolif
angår, med slagen vid Moskva, Leipzig och Waterloo. Den
24:de juni 1859 räknade man på valplatsen omkr. 40,000 döda
soldater och underofficerare, förutom trenne fältmarskalker
nio generaler och 1,566 officerare. Österrikarna ensamt
hade omkring 30,000 sårade och sjuka soldater och de
allierade härarna säkert lika många, så att från rent mänsklig
synpunkt sedt denna slaktning skulle kunna kallas en
europeisk olycka.
Huru det egentligen tillgick, att Henry Dunant kom
att på själfva krigsskådeplatsen bevittna de arma sårades
elände, berättar han själf i augusti 1872 på ett stort publikt
möte i London:
“Långt innan det italienska fälttågets början hade jag
sysselsatt mig med förslag till lindrande af soldaternas
lidanden, hvilka jag alltid af hela min själ beklagat. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
