Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så långt Dunant, men af hans sedermera utgifna
“Anteckningar och Minnen" se vi, att vid detta tillfälle
äfven den tanken upprann inom honom, att under fredstid
på förhand inöfvade frivilliga sjukskötare, stående under
ledning och tillsyn af visserligen till sammansättningen
rent nationella, men hvad sinnelag och verksamhet angå
internationella föreningar, borde användas på slagfälten.
Innan han skref sin världsbekanta skrift, hade Dunant äfven
sysselsatt sig med tanken på önskvärdheten af en särskild
flagga för fältlasarett och militärsjukhus såväl som af ett
särskildt utmärkande och skyddande tecken för läkare och
sjukvårdspersonal.
Innan vi nu gå vidare och tala om “Souvenir de
Solférino", återvända vi som hastigast till juni 1859 för att
fullständiga Dunants berättelse om det han vid detta
tillfälle upplefde under sin vistelse i Castiglione och Brescia.
I den förra staden var den stora kyrkan öfverfull af
sårade soldater utan både sjukvårdspersonal och läkare,
och Dunant företog sig genast, trots det öfverväldigande i
uppgiften och det omätliga eländet, att med sina egna små
tillgångar göra det lilla han kunde. Det första och
viktigaste var att värfva medhjälpare, och en del kvinnor af
folket befunnos villiga att ställa sig under hans befäl.
Vatten hämtades nu, och det första arbete blef att stilla
de försmäktandes kvalfulla törst. De lombardiska
kvinnorna gingo försiktigt mellan de täta raderna af sjuka på
golfvet, under det att en skara flickor och gossar utanför
fyllde deras kärl på nytt. Ett enormt förråd af charpi fanns,
men det var också allt, och Dunant måste nu sända sitt
ofvanomnämnda åkdon till Brescia för att hämta det
nödvändigaste. Hans tjänare återkom efter flere timmar med
ett stort förråd af svampar, bindor, nålar, cigarrer, tobak,
citroner oek medikamenter. Man kunde nu åtminstone börja
tvätta de stinkande såren och anlägga nya förband. Snart
eihöll Dunant nya medhjälpare i en gammal fransk
sjöofficer och tvenne engelska turister, hvilka af nyfikenhet
kommit in i kyrkan och nu sattes till att fördela
födoämnen och cigarrer. En italiensk abbé, en köpman från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
