Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma gång som öfvertalande, att den icke kan annat
än vinna för sig äfven de mest fördomsfulla. Författaren
öder hvarken tid eller förmåga på att tala emot kriget själft
-— han skildrar blott hvad han sett och känt och föreslår
enkla och lätt genomförbara reformer. Härigenom lyckades
han också vinna för sig och sina planer människor af
de mest olika tänkesätt och sinnelag. Den förste af alla
och den ende, som såg boken innan den hunnit tryckas,
var general Dufour, schweiziska förbundsrådets
öfverbefälhafvare. Denne framstående man sände till svar följande
bref:
“Är det då endast genom skildringar så gripande som
Edra, som världen låter sig öfvertyga om, med hvad kval
och hvad tårar äran köpes på stridsfälten? Det ligger blott
allt för nära till hands att betrakta kriget endast från dess
glänsande sida och sluta ögonen till för dess hemska och
sorgliga följder, och det är därför godt, att
uppmärksamheten också en gång fästes på den humanitära frågan.
Härtill förekommer mig Eder bok alldeles utomordentligt
lämplig, och en uppmärksam och grundlig pröfning af Edra
förslag skulle antagligen leda till en lösning af frågan, ifall
människovänner från olika länder ville medverka härtill.“
Dufour var i alla afseenden en framstående
personlighet, ädel och oegennyttig, alltid beredd att främja och
hjälpa det goda och rätta, måttfull och fast. Dunant hade
ej så lätt kunnat finna en bättre eller kraftigare
bundsförvandt, och redan ifrån första stunden stod han vid Dunants
sida, gillande och befrämjande hans verk. Ännu en vän
vann författaren af “Souvenir de Solférino“ i Gustave
Moynier, en rik och välgörande genèvare, ordförande i
stadens allmänna välgörenhetssällskap och, jämte flere andra
medlemmar af detsamma, Dunants verksamme medhjälpare
samt ordförande för den internationala konferensen i Genève
i Oktober 1863.
Vi skynda nu att gifva våra läsare del af den berömda
skriften “Souvenir de Solférino“.
“Den blodiga segern vid Magenta hade för den franska
hären öppnat Milanos portar, och med hänförelse blef den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
