Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundsats, nämligen den enskildes rätt att i
samvetsfrågor protestera mot de verldsliga och
andliga myndigheterna. Låt vara att
protestanterna icke hade någon tydlig uppfattning af
denna innebörd. Protesten var likväl der och
verkade med sin andliga makt. Jästen hade
lagts i degen, och dess verkan kunde ej hämmas.
Man må gerna framhålla de första
raskolnikernas eller separatisternas fanatiska
inskränkthet och trångsinthet, hvilka uppträdde till
förmån för den krassaste form- och
bokstafsträldom. Men hvad skall man säga om deras
motståndare, den herskande kyrkan, som
representerade bildningen och lärdomen, men
likväl bannlyste, fängslade, hängde, dränkte,
halshögg och brände tusenden af dessa »raskolniker»,
orsakande namnlöst lidande och elände, och
ödelade hela provinser för sådana obetydligheter
som dessa? Det är i den herskande kyrkans
ofördragsamhet och grymma förföljelser vi ha
att söka förnämsta orsaken till de förföljdas
fanatism.
Det var först en ganska lång tid efter
den nya liturgiens utgifvande som
separatismen blossade upp. Då den nya messboken
antogs på ett konsilium i Moskwa 1654, var
det endast två medlemmar som vågade öppet
uttala sitt ogillande. Med dessa instämde några
poper och munkar utom konsiliet. Lekmännen
brydde sig ej det mista om saken. Under de
första tolf åren efter den nya messbokens
antagande representerades den svaga oppositionen
endast af några poper och munkar samt några
lekmän. Men annat blef förhållandet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
