Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Söndring inom Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af vigda oblater och helig olja, som de
använde efter behof. Starikerna tjenstgjorde som
biktfäder, förrättade begrafningar och äfven ett
slags provisorisk vigselceremoni. Folket
började snart tycka om denna anordning, ty de
folkvalde starikerna, hvilka alltid voro till hands,
togo ingen betalning, utan innehade sitt ämbete
som en hederssyssla.
På detta sätt redde de sig ända till 1844,
då de lyckades få en vigd biskop i sin krets,
Ambrosius af Bosnien, hvilken kommit i strid
med patriarken i Konstantinopel och åtog sig
att blifva ledare för de »presterlige»
gammaltroende. Han vågade ej slå sig ned i Ryssland,
utan hade sitt biskopssäte i Österrike.
Desse Popovtsi räknade flera millioner
anhängare i sin organisation. De underhöllo flera
välgörenhetsinrättningar och egde en gemensam
kassa på tio millioner rubel, som kejsar
Nikolaus I röfvade ifrån dem. För öfrigt stå de
långt tillbaka i fråga om andlig frihet och
utveckling. De äro de mest konservativa bland
sekterna. De räkna för närvarande mellan 3
och 4 millioner anhängare.
Gent emot dessa Popovtsi uppstodo
Bespopovtsi eller de »prestlöse», hvilka räkna nära
nio millioner anhängare och äro långt mera
intelligenta och progressiva än de förra. De
»presterlige» förekomma mest i södern, de
»prestlöse» deremot hufvudsakligen i den glest
befolkade norden. Den frågan uppstod snart
bland en del mera tänkande raskolniker,
huruvida det var nödvändigt för deras bestånd och
sunda utveckling att hafva något särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
