Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Dukobortserna och Molokanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då förklarade presten, att djefvulen hade
tagit själen ur den nyss till döds gisslade
kättarens kropp och i stället satt den i en viss
Trofims lefvande kropp, hvilken sålunda i
besittning af tvenne själar, sin egen och Isajeffs,
började predika med dubbelt större nit än den
dödes. Trofims predikoverksamhet afkliptes
likväl snart, och hans röst tystades af
knutpiskan, likasom hans företrädares.»
»Det var vid denna tid som min vän
återgick till den ortodoxa kyrkan. Då han varit
främst i gerning, hade han skäl att vänta att
han äfven skulle blifva främst i straff. Men
han försäkrade mig, att hans förändring af tro
var frukten af verklig öfvertygelse, och han
tillskref sin omvändelse läsningen af
kyrkofäderna, sådane som den helige Krysostomus.»
Denna skildring af en historiker,
tillhörande »den ortodoxa kyrkan», är
betecknande nog.
Den andre molokanen, som skildras af
Kostomarov, var en man af det yngre slägtet,
en nitisk och obeveklig anhängare af sin sekts
lära och som derför suttit godtyckligt
inspärrad i fångenskap. Men icke uteslutande
teologiska frågor upptogo hans själ, han nitälskade
äfven för annat.
»Han var en man af hög naturlig
begåfning», säger Kostomarov. »Han samlade upp
litet kunskap här och der ur de få böcker, han
kunde erhålla, och kände djupt behof af en
vidsträcktare bildning. Det förhållandet att
hans trosbröder voro beröfvade hvarje medel
til grundlig bildning och sålunda tvingade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
