Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Dukobortserna och Molokanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Davids fallna hydda.’ Vi böra se till, att vi ej
försumma den tid, då Gud börjar sitt verk
bland det ringa folket. Såsom han gjorde på
judarnes tid, så gör Herren ännu i dag. Han
har börjat sitt verk bland detta ringa folk.
Äfven frälsaren sjelf utbrister förvånad öfver
detta Guds handlingssätt: ’Jag tackar dig,
fader, himmelens och jordens Herre, att du har
dolt detta för de vise och kloke, men
uppenbarat det för de enfaldige. Ja, fader, så har
varit behagligt för dig.’ Sådant går ock nu
i fullbordan. Låtom oss gifva akt derpå,
kejsare och herrar! Vi kunna ej förneka, att
Herren går fram genom det ringa folket,
oberoende af kyrka och förordning.»
Kejsaren tillsade nu sin sekreterare att
sammanfatta resultatet af den kejserliga
rådplägningen och offentliggöra molokaners och
dukobortsers rätt att existera.
Vi hafva redan förut nämnt, att förföljelsen,
hvilken lade sig under början af Alexander I:s
regering, ånyo flammade upp mot slutet af
densamma för att sedan inträda i sitt
grymmaste skede under Nikolaus I. Ofvanstående
har återgifvits som ett enstaka exempel på
rysk fördragsamhet, ett uttryck, hvilket annars
förefaller oss som en bitter ironi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
