Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Leo Tolstoys Läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frasen, ’det är min plikt’. Soldaten dödar sin
nästa. Åter är det hans plikt; han endast
lyder befallning. Det finnes ingenting sådant
som detta slags plikter. Det gifves blott en
plikt, nämligen att lyda Kristi lag.»
Hans åsigt om de kristnas plikt är, att de
böra förhålla sig passivt och låta våldet och
ondskan uttömma sitt raseri på dem utan att
möta våld med våld och sålunda förlänga och
utbreda det i oändlighet. Endast på detta sätt
kan det onda i verlden öfvervinnas.
Häremot skola de flesta människor invända,
att detta kan endast ske derigenom att
våldsverkarne upphöra att öfva våld. Att öfvergifva
bruket af yttre makt till att bekämpa det onda
förefaller den naturliga människan vara
detsamma som att lemna oinskränkt frihet åt den
onde att regera. Huru kan man vänta, att
människor skulle kunna lida den martyrdom,
som ett passivt uthärdande af det onda på
detta sätt kräfver af hvarje kristen? Härpå
svarar Tolstoy i ett af de sublimaste ställen i
sina religiösa skrifter:
»Må hvarje uppriktig man blicka tillbaks
öfver hela sitt lefnadslopp, och han skall se,
att intet lidande kom af att efterfölja Kristi
lära; att större delen af olyckorna i hans lif
hafva kommit deraf, att han blifvit insnärjd af
verlden och kommit i strid mot sina egna
djupaste impulser.
Alla de svåraste ögonblicken i mitt lif,
ända från dryckenskapen och lösaktigheten
under min studenttid till dueller, krig, en dålig
helsa och de onaturliga och pinsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
