Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Leo Tolstoys Läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelse om huru han, efter en lång vandring i
syndens öken, leddes till insigt om att endast
i Kristus finnes frälsning, är en af de
märkligaste andliga sjelfbiografiska stycken, som
finnas. Vid slutet af sin irrande vandring
säger han:
»Äfven jag, likt röfvaren på korset, trodde
Kristi lära och blef frälst. Och detta är icke
någon långsökt jemförelse, utan den
noggrannaste framställning af det själstillstånd af
förtviflan och fasa inför lifvets och dödens
problem, hvari jag en gång befann mig; af det
tillstånd af frid och sällhet, hvari jag nu lefver.»
Men Kristi lära är för honom något helt
annat än kyrkans lära om Kristus.
»Det är måhända», säger han,
»förskräckligt att säga det, men jag tror, att om det
icke vore för kyrkans kommentarier öfver Kristi
lära, skulle de, som nu kallas kristna, vara
mycket närmare Kristus; de skulle vara mycket
närmare en förnuftig uppfattning af det goda
i lifvet, än hvad de nu äro.»
Detta är alldeles raka motsatsen till den
ortodoxa läran. Den katolska, den biskopliga
och den luterska kyrkan lyssna alla till
kyrkofäderna såsom ett slags bemyndigade uttolkare
af Kristi lära. Dissenters lyssna till
apostlarnes och den äldsta kristna församlingens
vitnesbörd såsom en guddomlig utläggning af
Kristi lära. Men Tolstoy går ännu längre och
bryter stafven öfver både kyrkofäderna och
den äldsta kyrkan och skjuter skulden på
aposteln Paulus för kyrkans missuppfattning äf
Kristi egna ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
