Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
originelle värd och teg en stund, upptagen av en tanke, som
icke var en av de bästa man kan hysa om en medmänniska.
»Herrn tror kanske», yttrade renskrivaren, liksom hade
han sett vad den andre tänkte, »att jag spelar, att jag är
ett av de många offren för den lägsta, men vildaste av
alla passioner?»
»Jag kan ej neka till att jag tänkte något ditåt.»
»Jag har aldrig spelat ... dock, en gång spelade jag»,
tillade han med en viss bitterhet, »det var mariage ...
men jag tappade innan jag ens blandat korten.»
Efter dessa ord nedsjönk renskrivaren på soffan, liksom
överväldigad av ett sorgset minne.
Författaren återförde samtalet till det beställda arbetet,
varefter han avlägsnade sig.
Efter den dagen sammanträffade författaren flera gånger
med den besynnerlige renskrivaren, vilken fortfor att
vara ett mönster av noggrannhet och pålitlighet. Men
några ord, som kunde bidraga till kännedom av Eks
historia, vågade aldrig författaren framkomma med, ehuru
nyfikenheten var stor.
En annan Eks egenhet, åtminstone ibland renskrivare,
var att han aldrig ville mottaga mer än vad han begärde
för sitt arbete och själv ansåg sig vara förtjänt av.
Ett år efter den första bekantskapen skickade författaren
ett bud till Ek med begäran, att denne behagade
inställa sig hos honom för att mottaga ett nytt arbete till
renskrivning. Budet hemkom med den underrättelsen att
renskrivaren icke bodde på det gamla stället, att ingen
visste vart han flyttat, och att han icke heller hade lämnat
adress med upplysning därom.
Så förgick ytterligare ett år, varunder Ek fortfor att
vara osynlig, till dess en vacker dag författaren mötte
honom på Carl XIII:s torg. Han var då mycket förändrad.
Hans ansikte bar tydliga spår av själs- och kroppslidanden.
Klädedräkten hade däremot icke undergått någon
förändring. Samma luggslitenhet, men också samma renhet
och helhet som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
