Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - IV. Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
TROHET INTILL DÖDEN
Det var en afton och novemberafton till på köpet.
Blåst, regn och mörker hjälptes åt för att göra
Stockholms gator så obehagliga som möjligt. Synnerligast var
Skeppsbron svår att passera, till följd av den ostliga
vinden, vilken låg på ifrån Saltsjön och tjutande pinade sig
in i de många smala gränderna.
Allt detta hindrade likväl ej en större och blandad
folkmassa att trängas utanför och inuti portgången till ett
av de större husen, vars första våning var rikt upplyst.
»Gud vare lov, att man kom helskinnad ut igen!»
pustade en medelålders herre till en annan i hans sällskap.
»Vad säger du om vi skulle snudda in på närmaste
källare och tömma ett glas för det unga brudparets lycka?»
»Jag säger blott att ett glas är för litet», svarade den
andre.
»Sant, min bror! Låt oss därför klinga med buteljer!»
»Det låter höra sig ... Men i ditt ställe skulle jag slå
botten ur ett helt fat.»
»Det vore tusan, bror!»
»Är du inte nu på aftonkvisten tjugutusen riksdaler
rikare än du var på förmiddagen?»
»På förmiddagen, säger du?»
»Ja visst ... ty tänk om bruden fått slag på
förmiddagen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
