Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - IV. Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag stå så där och flina och grina med marskalkarna, för
det passar inte en brud, det.»
Den unge mot fönstret stirrande mannen spratt
häftigt till vid dessa ord.
»Kostar det på henne?» ropade karlstämman.
»Kostar på mig? ... Lika litet på mig som på honom ...
Aj, låt bli mig, hör han!»
Den unge mannen avlägsnade sig några steg från
huset långsamt och med nedböjt huvud.
»Hon skulle vara lycklig, lycklig på en sådan dag!»
mumlade han för sig själv. »Omöjligt, omöjligt! ... Men
om? ... men om? ... om! ... Jag måste bli övertygad,
om också mitt hjärta skulle brista!»
Därefter kastade han sig in bland den nya skara, som
nu höll på att armbåga sig uppför trapporna.
Efter ett förtvivlat arbete blev äntligen den skaran,
till vilken den unge mannen hörde, insläppt i rummet,
där bruden visades.
Det var en stor, av tvenne kronor upplyst salong, vars
golv betäcktes av en turkisk matta.
Mitt under den närmaste ljuskronan visade sig bruden,
strålande av ungdomens hela behag, för att ej tala om
siden, blonder och juveler. På var sin sida om henne stodo
tvenne husarofficerare med gyllene armstakar i händerna
och bakom henne i en bländande halvcirkel ett halvt
dussin de utsöktaste brudtärnor.
Ett sorl av beundran genomlopp först den åskådande
skaran. Därefter börjades de vanliga glåporden, riktade
dels mot bruden, dels mot marskalkarna och brudtärnorna.
Sådant var bruket åtminstone den tiden, ett rått bruk,
som numera lyckligtvis hos oss är avskaffat.
»Kors vad här ser grant och galant ut!» yttrade
ganska ljudeligen en i hopen.
»Ta sju för tu, så får du lika grant och galant, din
arma anka!» svarade en annan lika högt.
»Fan så vackra glaskulor i ljuskronan!» anmärkte en
tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
