- Project Runeberg -  Renskrivaren och andra berättelser /
28

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - IV. Trohet intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Glaskulor, säger du?» invände en fjärde; »kalla dem
hellre den fattiges svettdroppar!»

»Vet ni varifrån den rike tar sitt bästa siden?»
frågade en femte.

»Nej, nej!»

»Jo, han flår skinnet av den fattige ... det är ett
siden som duger det, skulle jag tro.»

»Ha, ha!»

»Det vill säga, att vi litet var ha våra flikar i den där
brudklänningen.»

»Tänk om vi nu på eviga minuten skulle ta våra
flikar tillbaka.»

»Tyst!» ropade en av marskalkarna, som tyckte att det
gick väl långt.

»Så sa’ kålmasken till sparven också», replikerade en
av de objudna; »men vet ni vad sparven svarade?»

»Nej.»

»Jo maten ska’ tysta mun, sa’ sparven, och därpå sluka’
han kålmasken.»

»Ha, ha, ha!»

Den ifrågavarande unge mannen, som alls icke avlades
att tränga sig fram bland de främsta, höll sig likväl
oupphörligt på tåspetsarna för att icke gå miste om de
obetydligaste uttryck i brudens ansikte.

Det fanns troligtvis ingen bland åskådarna som icke
pustade och svettades; men han på tåspetsarna var den
ende som svettades kallsvett, och vitare var ej brudens
sidensarge är färgen på hans ansikte. Det ryckte
våldsamt i hans läppar, men icke ett ljud, icke ens en suck
banade sig väg mellan dem.

Slutligen och vid ett tillfälle då bruden, förmodligen
till följd av någon bryende replik från den ene av
marskalkarna, gömde sitt ljuvt rodnande ansikte bakom
solfjädern, utbrast den unge mannen:

»Trohet intill döden!»

Orden, ehuru framsagda med blott halv röst, blevo dock
medelst den högst egna tonvikten hörbara genom sorlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/renskriva/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free