Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - IX. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har du inte lidit nog!» viskade han; »kunde du väl
själv bestämma över ditt öde, stackars min Therese! ...
Ack ja, min Therese! ... Det blev ändå min Therese! ...
Nog har jag försakat, min älskade, men större än min
försakelse är min belöning ... Hur många få dö såsom
jag nu dör!»
Så förgingo några minuter, varunder det var omöjligt
för författaren att genom den lidande kvinnans snyftningar
höra vad den döende ännu fortfarande viskade i
hennes öra.
Slutligen hördes en djup, sorlande suck, varpå följde
ett fasansfullt anskri från kvinnans läppar. Men det var
slut på viskningarna — slut på dem i detta livet, men icke
i det tillkommande, ty kärleken är starkare än döden.
»Även jag har försakat», suckade den sörjande kvinnan,
sedan hon återvunnit sansen, »och mera, mycket mera
kommer jag ännu att försaka ... Men ingen ... ingen
belöning väntar mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
