Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleken trives lika litet i grannskapet av äregirigheten som
duvan i närheten av höken. Baronen kände sig
visserligen smickrad av det beröm, man slösade på hans
hustrus behag; men själv hade han icke öga för annat än
höga äreställen, och utsikten av de fyra förgyllda fötterna
på en ministertaburett var honom vida kärare än åsynen
av den unga friherrinnans tvenne sidenombonade fötter,
där de i fandangon eller menuetten rörde sig med
beundransvärd skönhet i form och spänstighet. Den unga
damen, som från morgon till kväll icke hörde talas om
annat än hovbaler och konungagunst, fann föga glädje och
lycka i den glans, som omgav henne.
Baron K*** var nära att vinna sitt mål och stod redan
på tröskeln till statsmannavishetens tämpel, eller, vilket
kan vara detsamma, hade redan öppnat sina förmak för
lycksökare, då, genom en märkvärdig otur, den ende han
icke ville mottaga, nämligen döden, inställde sig hos
statsmannen och gav honom odödligheten, ehuru icke av det
slag han väntat.
Friherrinnan begrät sin salig man, såsom det en ärbar
hustru ägnar och anstår, men smålog inom sig själv åt
hoppet att dädanefter slippa höra talas om politik och om
konungens gunst med mera dylikt, vilket under hennes
korta äktenskap trängt makens ömhet i bakgrunden.
Men knappast hade den murade graven mottagit
baronens jordiska kvarlevor, förrän hennes bröder och
svågrar mangrannt infunno sig i sterbhuset. Dessa, som
räknade anorna av sin politiska tro från Anjalaförbundet
och svurit 1789 års Förenings- och Säkerhetsakt ett
dödligt hat, hade icke kunnat fördraga den avlidne frändens
rojalistiska böjelser och därför aldrig umgåtts i hans hus
så länge han levde. Men nu strömmade de till från alla
håll och utsago den unga änkans våning vid
Drottninggatan till ett slags politisk klubb, dels därför att man hos
henne, som ingen borde taga för en konspiratör mot
regeringen, trodde sig mer tryggad mot spioner, dels ock av
det skäl, att den unga värdinnan var lika gästfri som rik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
