Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack ja! Jag tror det», svarade friherrinnan med en
tår i ögat; »Gud välsigne er för det ni väckte mig till
uppfyllandet av mitt löfte, av mina plikter ... Vi skola
denna dag börja våra färder kring godset, ty ni måste
vara mig följaktlig överallt, vara min rådgivare i allt.»
»Ert eget ljusa förstånd och goda hjärta skola göra alla
rådgivare obehövliga», försäkrade bondsonen.
»Säg till, att man genast sätter för vagnen ... jag
önskar att så fort som möjligt fånga det nya nöje, ni
föreslagit mig ... Nu har jag lagt upp den sköna frukten
och tackar er, kära Anders, för den vackra gåvan»,
tilllade hon, i det hon räckte den tomma korgen åt Anders,
som med en djup bugning emottog den.
»Ni ser ganska lugn ut, fast jag ger er korgen»,
skämtade hennes nåd.
»Ja, visst är jag lugn», svarade Anders.
Friherrinnan smålog. Det betydde: det där var ingen
artighet mot mig.
Därefter tog Anders sin korg och skyndade på dörren.
Det var skada att han gjorde det. Hade han vågat
stanna kvar och betrakta sin hulda matmoders ansikte,
skulle han i den blick, hon fäste på honom, ha funnit ett
uttryck, som kunnat göra en furste lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
