Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Den lycklige trädgårdsmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Ytterligare en månad. Friherrinnans vagn stod
förspänd vid porten till herrgårdsbyggningen, väntande på
hennes nåd, som var bjuden på té och supé hos en av de
närboende familjerna. Själv vandrade hon av och an i
parken. Hon var i full paryr med pudrat hår, enligt den
tidens mod, och som hon nyss avlagt sorgdräkten, bar hon
en blå sidenklänning, över vilken hon vårdslöst kastat en
mantilj av vitt silkessammet.
Hennes nåd syntes ej så glad som ett förnämt
fruntimmer vanligtvis är, när hon gjort stor toalett och ämnar
deltaga i en societet, vars förnämsta prydnad hon vet sig
vara. Hennes barm hävde sig våldsamt, och
ansiktsspelet förrådde, att det glödde vulkaner under de
liljekullar.
Slutligen stannade hon och lade handen på sitt hjärta,
liksom ville hon på detta sätt dölja sitt inre tillstånd.
Hennes geheimeråd, den unge bondsonen, närmade sig.
»Välkommen! Jag har inte sett er på hela dagen»,
ropode hon emot honom.
»Jag har varit hemma hos de mina och kom först nu
till herrgården», tillkännagav han.
»Jag far bort, som ni ser», yttrade friherrinnan; »men
jag ville innan dess träffa er, ty nyss fick jag veta något,
som rör er, min vän.»
»Och får jag ödmjukast veta vad det kan vara?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
