Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ESTLÄNNINGEN
I.
Den östligaste delen av svenska kusten är den forna ön,
numera halvön Rådmansö. Havets fuktiga vindar och
solen, vars första strålar varje morgon falla på den mot
sydost sluttande halvön, frambringa gemensamt en
förvånande yppighet i furuskogar, lövlundar, blommande
ängar och gulnande åkertegar. Där bor ett kraftigt
fiskarfolk, en särskild art av rospiggar, ättlingar av de
vikingar, som kuvade och gåvo namn åt Europas stora utmark,
Ryssland. Där är det gamla herresätet Riddersholm
beläget. Mellan Riddersholm och byarna Aspnäs, Gillberga,
Räfsnäs och Gräddö sträcker sig en stor, dunkel och
morasfull skog, som gränsar till havet. Ej långt från
Koholma skär sig en smal vik in mellan trädbevuxna
klippor. Vid denna viks slut stod för något över tretton år
sedan en afton en målare och såg utåt sjön. Han såg en
stor skådebana. Vikens sidor voro kulisser, vattnet
golvbräder och himmelen fond. Skådespelarna voro dels
jordiska, vilt skummande böljor, varur stundom
svartmuskiga salar tittade upp, dels himmelska, majestätiskt
seglande moln. Stormen blåste i sitt kopparhorn och hjälten,
som dukade under för ödet, var den i sitt eget blod
sjunkande solen.
Målaren satt stum och tänkte: aldrig målar jag ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
