Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumman som nu dött; men vad jag nu skall taga mig till, vet
den levande Guden.
Några tårar trillade över det gulbleka ansiktet, som
under en djup suck vände sig till det ställe, där den döda
låg. Det var som hade han förlorat sitt enda stöd med
henne, vars stöd han likväl själv varit.
Målaren tillbragte natten i den föga angenäma
bostaden, och morgonsolen uppgick över trenne sovande
mänskliga varelser av vilka likväl blott tvenne uppstodo, ty den
tredje sov, som vi berättat, gravens sömn. Därefter
begav sig målaren på hemvägen, åtföljd av tvenne
följeslagare, estlänningen och hans hund.
Målaren var artist av mycken förtjänst, men rikedomen
ej hans starka sida. Många av hans konststycken hängde
infattade i rika, förgyllda ramar i de förnämas förmak;
men hans egen infattning var på långt när ej så gyllene.
Icke desto mindre tog han de värnlösa varelserna med
sig till Stockholm och underhöll dem. De stackars
flyktingarna sovo vid dörren till hans trånga kammare,
tävlande med varandra i trohet och tacksamhet. Slutligen
skaffade målaren sin utländske kammartjänare plats som
dräng vid ett bränneri å Drottningholm. Estlänningen
vandrade av med sin hund, och målaren kände i sitt öga
en tår, uppväckt av det djupa sorguttryck, som i
avskedets stund ytterligare fördystrade den fattige främlingens
redan förut mer än tillräckligt dystra ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
