Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud och människor övergiven. Den fyrfotade vännen,
överträffande så mången annan vän på två ben, dog av
ålder vid sin husbondes fot, sedan han likväl till avsked
för evigt fått slicka hans hand och än en gång se in i hans
ögon. Hans sista dödsryckning var ett viftande med
svansen. Den trogne hunden uppstoppades och fick plats
i sin husbondes sängkammare. Ofta såg bruksfolket sin
inspektor gestikulera mot den uppstoppade och hörde
honom vissla och ropa hans namn. Den andra sorgen
förorsakades honom därigenom att han ej fick reda på sin
välgörare. Målaren hade nämligen sedan längre tid
vistats utomlands och under denna tid ej låtit det ringaste
höra av sig. Den hederlige estlänningen led av att ej få
visa sin välgörare hur lycklig han var och att ej få lyfta
från sitt bröst den enda tyngd, som tryckte det, nämligen
tacksamhetens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
