Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således, såsom läsaren finner, icke mer så intagen av sitt yrke
som förr, och hans snilles urverk skulle utan tvivel helt
och hållet ha stannat, så framt icke bekymmerns blylod
dagligen och stundligen hållit verket i rörelse.
Klockan hade slagit åtta, då dörren med en ovanlig fart
uppslogs och en äldre, välklädd man inträdde. Målaren,
som spratt upp, förskräckt av detta sena besök, hann ej
ens med blicken överfara den ankomne, förrän denne,
under det ena glädjeutropet efter det andra, fattade hans
händer och tryckte dem till sitt bröst och sina läppar.
Ȁr herrn rent av tokig! Vad fan vill herrn med mina
händer?» utropade målaren. »Vem är herrn? Vad
önskar herrn? Vad bety ... Skulle det vara möjligt! Skall
jag tro mina ögon! Är det ni! Verkligen ni!»
»Ja, det är jag», svarade estlänningen, som knappast
kunde andas av förtjusning, »verkligen jag; men det är
också ni, min välgörare, min räddare! — Detta fattiga
rum! Store Gud, ni lider nöd, medan jag är rik och lever
i ett överflöd, men för vilket jag likväl endast har er att
tacka — nu kan jag dö nöjd, ty jag har återfunnit er och
jag är så lycklig — så lycklig!»
Gubben nedsjönk utmattad på soffan bredvid målaren.
Det dröjde en god stund innan man kom sig så vida före,
att man å ömse sidor kunde avgiva nödiga förklaringar.
Den forne kammartjänaren hade varit lyckligare än den
förre husbonden. Han var nu egendomsägare och låg i
stora affärer, som beredde honom stora årliga inkomster,
varmed han genom den största sparsamhet och klokhet
immerfort förökade sina kapital. Resultatet av detta möte
blev pro primo, att herrarna gingo ut tillsammans och
förtärde en läcker supé, den estlänningen betalade, och till
tacksamhet varför målaren proponerade brorskål med sin
extjänare, och pro secundo, att herrarna dagen därefter
lämnade Stockholm för att begiva sig till en större
lantegendom, som ligger nio mil utom Roslagstull och den vår
artist fann vida trevligare än alla de villor och palats
tillsammantagna, han sett på Italiens jord. Följande
julafton erhöll estlänningen till julklapp en tavla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
