Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Två vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ VÄNNER
Originalens tid är förbi. Civilisationens hyvel går över
alla, borttagande alla de kantigheter som förr gjorde den
ena människan så egen och utmärkt från den andra, ty
alla vilja vara varandra så fasligt lika. Det där må nu
vara gott och väl, men det är tråkigt, emedan detta
likhetssträvande fortgår på de individuella karaktärernas
bekostnad. Den som av naturen är ämnad till jätte tränger
ihop sig för att så mycket som möjligt kunna inpassa sig
inom den för dagen givna och av modet bestämda formen,
under det att dvärgen däremot rådbråkar och utpinar sina
spensliga lemmar för att även kunna nå samma
beväringsmål. På detta sätt förkvävas det egendomliga Försynen
nedlagt i varje människosjäl och som just borde utgöra
livets egentliga rikedom. Varje annan individ som, med
åsidosättande av ifrågavarande onaturliga lagar, söker
fritt utveckla sitt inres skatter, betraktas vanligtvis som
en gengångare från råhetens förskräckliga tidevarv och
gör precis samma effekt bland nutidens dekarterade
söndagsbarn, som ett par klumpiga smorlädersstövlar bland
de fina blanklädersskorna i valsen eller polkan. Med ett
ord, apsläktet triumferar på mänsklighetens bekostnad.
En och annan gång, ehuru högst sällan, träffar man
dock sådana figurer, mot vilka civilisationens omnämnda
hyvel bräcker sitt eggjärn. Dessa tjurskallar framgå
ohjälpligt sin bana på sitt eget hårdnackade sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
