- Project Runeberg -  Renskrivaren och andra berättelser /
90

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Peter Myndes backe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nu får inte mamma gå med längre», sade ynglingen,
»och inte heller du, Christine.»

»Inte längre!» ropade flickan; »vi få ju inte träffa
varandra på flera dagar — du har ännu långt hem, och jag
ville så gärna följa dig ännu ett gott stycke.»

»Men mamma törs inte så länge vara ute», svarade
han; »vinden blåser kylig ifrån Mälaren, och mamma är
tunnklädd.»

»Bry er inte om mej, barn», inföll modern, »väderleken
är den vackraste man kan tänka sig, det är inte kallt
alls ... Vi följa dig, Gustaf!»

»Ja, men bara till Mynttorget», bestämde Gustaf, »bara
dit ... Ack om jag haft tid att följa er tillbaka!»

»Det får du inte», sade modern; »jag är nog ledsen
för det vi uppehållit dig så länge.»

De fortsatte vägen och stodo snart på Mynttorget.
Samma scen förnyades, men med samma resultat som förra
gången. Riddarhustorget bestämdes nu till mål för den
gemensamma promenaden.

Där börjades en ny överläggning. Trängseln i hörnet
av Riddarhustorget och Stora Nygatan var ganska
betydlig, vilket gav Gustaf anledning att påminna modern och
fästmön om svårigheten för dem att gå hem allena en så
lång väg under en så orolig afton, ty de ville prompt följa
honom till Järntorget.

»Nu få ni inte envisas längre», avgjorde slutligen
modern, »utan tag nu avsked av varandra, mina barn, och
glömt inte att tusentals människor se er.»

De unga älskande, hållande varandras händer, sågo in i
varandras ögon, utan att ännu finna ord för varandra.
Den sanna kärleken talar ej med läpparna — den talar i
blicken, i tåren som pärlar därur, när skilsmässans timme
ljuder.

Var då en skilsmässa i fråga? Ja, men blott på några
veckor, ty flickans hem var på landsbygden, dit hon
följande morgon skulle återvända. Denna dag hade varit så
viktig för dem båda: dagen för deras bröllop hade blivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/renskriva/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free