Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Peter Myndes backe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämd. Gustaf var konstförvant och blev först myndig
vid slutet av året. Hans myndighetsdag var utsedd till
hans bröllopsdag, och som han i hemgift med sin blivande
hustru hade att påräkna ett litet kapital, ämnade han
även vid samma tid bli sin egen och hade därför
införskrivit material till ett boktryckeri, som skulle anläggas
vid en av de större gatorna i staden.
»Nå, ha ni inte slutat än?» påskyndade modern,
småleende. »Tvenne veckor äro ju ingen evighet!»
Och likväl är ingen evighet mera viss, än den som
tvenne älskande se framför sig vid blotta tanken på även den
allra kortaste skilsmässa.
»Du får ett mycket, mycket långt brev, men du skall
lova mig, Gustaf, att skriva ett dubbelt så långt till mig.
Du lovar ju det?»
»Dubbelt, säger du ... nej fyrdubbelt, så långt blir det,
Christine.»
»Vad det är rysligt ledsamt att nödgas resa från
Stockholm ... Ack, vad dessa dagar varit korta!»
»Christine, jag fruktar att hela vårt liv blir kort, ty
lyckliga dagar kunna aldrig räcka länge.»
»Så får du inte säga, Gustaf.»
»Men om de också bli korta, vad gör det, allenast vi
få leva tillsammans!»
»Lova mig att inte alls gå ut på gatorna, medan det
är så oroligt i Stockholm ... Tänk om det skulle hända
dig något!»
En trupp av Andra livgardet marscherade i detsamma
förbi med stormsteg, åtföljd av en skara sjömän och
gatpojkar under visslingar och hurrarop.
Modern nalkades de unga tu. Ännu en
avskedshälsning, några ord, några tårar — och ynglingen stod ensam,
förgäves bjudande till att genom den böljande massan
kunna skönja en flik av de tvenne älskade varelser, som
nyss lämnat honom.
Ack om de hade följt honom till Järntorget! Om även
där ett avsked dem emellan hade tagits, endast några
minuter långt ... några sekunder ... då, ack då ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
