- Project Runeberg -  Renskrivaren och andra berättelser /
94

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Peter Myndes backe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grannskapet av Peter Myndes backe belägna gatorna. Den
indrivna södermalmsvakten repade mod och ryckte ut igen.
Ovanför Peter Myndes backe uppställde sig en stark
trupp av gardet.

Vår unge konstförvant, som hade sin bostad inom
Maria församling och var angelägen att så fort som möjligt
komma till sitt lugna hem ifrån dessa bullersamma
tilldragelser, trängde sig genom folkmassan och sprang in
på Mariagatan, som vimlade av flyende, vilka ropade: »de
skjuta, de skjuta!»

Gustaf, uppskrämd av dessa utrop, påskyndade sina
steg.

Då smattrade en gevärssalva ifrån Peter Myndes backe,
så mycket mer obehövlig, som folket redan av alla krafter
hastade ifrån tummelplatsen och denna utan motstånd
blivit av trupperna intagen.

En av de många kulorna, som vinande flögo emot Maria
kyrkomurar, trängde in i ynglingens hjärna, detta
fridsälla hem för många ljusa och glada tankar, och
tjuguårigt, oskyldigt blod sprutade över gatans stenar. Den
skuldfria anden, omgiven och hägnad av jollrande
kärleksgudars fina, skära vingar, rycktes av dödens
skoningslösa ängel ur sin tjusande syskonring.

Oväsendet har upphört, skarorna skingra sig, och
julinatten sveper sin daggiga mantel kring nejder, befuktade
av medborgerligt blod.

Modern och bruden hade hunnit till Gustaf Adolfs torg,
när den mördande handgevärssalvan skrällde genom
staden. De ryste till därvid och fortsatte ännu
skyndsammare sin väg; men de växlade ej ett enda ord med
varandra. De kände sig båda så förstämda, så underliga till
mods, utan att kunna förklara orsaken. Var det
kanhända någon aning, som med sin svarta vinge vidrört deras
själar? Ville de inte oroa varandra med något
meddelande därav? Hemkomna, sökte de vilan; men vilan
flyktade för hemska drömmars plågande flock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/renskriva/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free