Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En gurmands ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GURMANDS SORGLIGA
ÄNDALYKT
Hjälten i denna berättelse var icke uppfödd i den
vällevnad, som slutligen blev hans fördärv; han var helt
enkelt torparson, hade som gosse kommit till Stockholm
och där ingått i snickarlära. Skicklig i sitt yrke och
ordentlig i sitt levnadssätt, blev han som gesäll mycket
eftersökt av snickarmästare i huvudstaden, men föredrog att
arbeta för sig själv och hade överflöd på kunder. Han
gifte sig med en rask och duglig kvinna, som var köksa
med titel av kokerska på ett av Stockholms förnämsta
utvärdshus; med ett ord, allt tycktes gå honom väl i händer.
Dagligen ute på arbete, hemkom han först om aftonen,
alltid med pengar på fickan. Hustrun var likaledes hela
dagen borta i sitt kök på utvärdshuset och förde varje
kväll med sig hem ett skrin, fullt med mat- och
dryckesvaror, lämningar efter kalasmiddagar och supéer, så att
någon utgift för livsmedel inom det hushållet aldrig kom
i fråga. Och denna fördel, så sällsynt i denna
jämmerdalen, skulle dock slutligen bli till nackdel för vår snickare.
Han blev nämligen en riktig läckergom och föraktade
snart den vanliga husmanskosten. Hans smak förfinades
till den grad, att han ansåg hjärpen för intet mot
rapphönan; tjäder och orre bevärdigade han knappast med en
blick. Om oxstek var aldrig värt att tala; han ansåg
den för grov, liksom han ansåg kalv- och lammkött för
omoget, och åt därför aldrig därav, så framt det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
