Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Sufflörens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SUFFLÖRENS TRIUMF
Konstnärsnamnet Pfeiffer var icke stort. Men det har
funnits en tid, då detta namn nästan dagligen syntes på
kungl. teaterns affischer och då han, som bar det, nästan
varje afton beträdde dess lyriska scen. Han uppträdde
först på en större sällskapsteater. Hans tenor, som där
väckte de största förhoppningar, ansågs böra bli av stort
värde för kungl. operan. Men såsom det vanligen går:
över de små anspråken, blir man under de stora. Pfeiffer,
mycket i intet, något i allt, blev framför allt nyttig.
Själv aldrig stor, blev det honom någon gång beskärt att
dubblera de stora. Hindrades någon av de första
sångarna att uppträda, vips var det Pfeiffer, som skulle
instudera och utföra huvudpartiet, och han stod alltid
beredd därtill. Sålunda har han varit Telasco i »Ferdinand
Cortéz», Lorenzo i »Fra Diavolo» o. s. v. och, om vi minnas
rätt, en gång varit framme som »Fra Diavolo» själv.
Då var det hans triumfaftnar, nota bene innan ridån
gick upp. Han arbetade i sitt anletes svett, sjöng så att
sminket flöt bort i bäckar; men det var lättare för honom
att ta tvåstrukna c än en enda applåd. Också rasade han,
återkommen bakom kulisserna, rasade mot den otacksamma
publiken, anseende sig ett offer för den största
orättvisa i världen, vilket likväl icke hindrade honom från
att i allt övrigt vara den humanaste och hederligaste
människa mot hela världen. Det var endast lyckan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
