Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKATTSÖKAREN
I min ungdom reste sig vid Mälarstranden och foten
av Skinnarviksbergen å Södermalm i Stockholm ett
mindre stenhus, omgivet av en trädgårdstäppa. Huset, med
blott en bottenvåning, räknade visserligen, att döma av de
starka murarna, en hög ålder, men såg ut för att kunna
bära lika många år, ehuru förfallet, till följd av behövlig,
men länge utebliven reparation.
Huset ägdes av en f. d. registrator i något av rikets
kollegier vid namn Eldberg, gammal ungkarl och
enstöring, som samlat pengar, dem han troget höll på, efter vad
det berättades.
Närmast sjön stod en liten paviljong av trä, synbarligen
lika gammal som stenhuset och nästan nedrutten, men
dess dörr och enda fönster hade, så långt man kunde
minnas tillbaka, varit tillstängda och till yttermera visso
några bräder spikade över det senare, så att intet
mänskligt öga kunde titta in. Ett gammalt rykte gick, att det
spökade där inne, och ingen, icke ens registratorn själv,
närmade sig detta ruckel utan att betrakta det med skygga
blickar. Man hade ofta tillrått registratorn att nedriva
rucklet, som genom sitt vanrykte gjorde både honom och
grannarna obehag och icke inbragte det ringaste; men
som han fruktade att spökena, vilka lika ogärna som andra
äro husvilla, då skulle flytta in i huset, vände han dövörat
till, något som han bittert fick ångra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
