Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärtängslig, liksom hade han på det grymmaste blivit
sviken i sin förväntan.
Äntligen upptogs den sista grundstenen. Registratorn,
blek och med stora svettdroppar i ansiktet, famlar med
händer och fötter på marken; men när han ingenting
finner, uppger han ett ångestrop och rusar som en vansinnig
bland sten- och grushögarna. Efter en kort stund ser
man honom återkomma blossande röd och bärande ett litet
skrin av simplaste träslag, vilket han genast öppnar och
börjar undersöka. I skrinet ligga några spikar och en
brännvinstumlare av tenn, omlindad med ett lösryckt blad
ur en gammal långkatekes. Registratorn rycker åt sig
bladet. Man ser honom ögna därpå och hör honom med
gnisslande tänder mumla följande avbrutna ord:
»Arbetsamhet befordrar hälsa och välstånd, hm, hm!
Jag förgås! ... bidrager till tröst och sinnesstyrka under
motgången ... Det här var då allt! Ingenting, ingenting
annat! ... Död och avgrund, jag är ruinerad, förlorad!»
Därefter kastar han från sig skrinet, vilket en av
arbetarna igenkänner såsom sin tillhörighet och som denne
nyss ställt ifrån sig på en av de där olycksaliga
grundstenarna, men den vida olyckligare registratorn fått syn
på och tagit för den utlovade skatten.
Längre fram på dagen eller vid den tiden, då
arbetsfolket var borta för att äta middag, såg en polisbetjänt,
som händelsevis befann sig i närheten av ruinerna, en
gammal herre kläda av sig vid stranden, liksom för att
bada. Polisbetjänten, synbarligen förnöjd, lät honom
hållas, till dess han fått av sig sista plagget och satt ena
foten i vattnet. Men då rusade rättvisans tjänare fram och
grep den gamle herrn på bar gärning.
»Herrn badar, fast det är förbjudet att bada här vid fem
riksdalers vite!» ropade polisbetjänten med dundrande
röst.
»Lämna mig!» ropade den gamle med förtvivlan; »jag
tänker inte bada, jag tänker ... dränka mig, ta livet av
mig»!
»Ta livet av er? Lumpen förevändning, herre!» röt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
